Tvärtänk för en nollskolksvision
Under veckan som varit har jag varit smått irriterad över folkpartiledaren Jan Björklunds dumma dönicke förslag om ogiltig frånvaro i skolbetyget. Socialdemokraten Ylva Johansson tyckte att det skulle kunna vara ok, även om det inte skulle ge någon effekt, utan mer ses som en markering att det är viktigt att en elev är i skolan, jag håller inte med henne.
Vidare har jag läst i argumentationen om frånvoro i betyg, att det skulle vara avskräckande från att skolka, leda till att elever får förbereda sig inför vuxenlivet, att föräldrarna får reda på skolket etc etc.
Nu tycker jag att man ska tänka om och ha lite tvärtänk gällande skolket. Det är dags att sätta de vuxna förebilderna i fokus.
Tiden är inne att införa en nollskolkvision och här är mitt förslag till hur skolan så kunna uppnå den vision.
1. Politikerna sätter upp mål om nollskolkvision och kräver av landets skolledningar att de tar fram planer för hur de tänker uppnå visionen.
Men som vi alla nog vet, så räcker det inte med skrivna planer, det måste även till en del annat som visar hur allvarligt vi alla ser på skolket och hur viktigt det är att elever är med och deltar i skolarbetet och att lärare/personal tycker det är viktigt.
2. Ställ krav på att lärarna omgående informerar föräldrarna om en elev inte är på plats, om det inte är så att det redan finns någon sjukanmälan el dyl. Detta ska gälla inom alla delar som finns inom skolan, dvs även på fritids/eftermiddagsverksamhet etc. Har man sagt att man ska vara på plats, så måste man meddela att man inte kommer vara där. Det handlar både om kontroll och resurser. Signalen måste vara att skolan och dess personal alltid bryr sig om eleven, något kan ha hänt och dessutom att man har respekt för våra gemensamma resurser. Är man inte på plats kan resurserna användas på annat sätt, till gagn för de som är närvarande.
3. De lärare/skolpersonal som underlåter att direkt anmäla frånvaro till föräldrarna får skriftlig varning, efter tre varningar blir det löneavdrag. Detta blir en av skolledningens uppdrag att genomföra. Kanske måste man gå längre, alla lärare passar tyvärr inte att vara lärare. Det är likadant i skolan som på andra arbetsplatser, alla är inte rätt person på rätt plats, utan borde bli rätt någon annanstans. Signalen till lärarna om hur viktig nollskolkvisionen är, ska inte kunna undgå någon av dem.
4. Skolledningen måste se till att göra uppföljningar, när en elev haft tre tillfällen med ogilitig frånvaro har de ansvar för att ta reda på varför. T ex kan vara att sammankalla en elevträff med lärare, elev och föräldrar. Viktig är lyhördhet för vad som kan vara fel, hemförhållanden, mobbing, depressioner, eller lathet och oavsett orsak, vara ett stöd för eleven.
5. Politikernas roll är dessutom att se till att det finns resurser. Här handlar det mindre om fler lärare och mer om fungerande stödsystem. Visst, det är trista detaljer, men ofta är det detaljerna som avgör helhelheten. Fungerande användarvänlig teknik samt rätt i uppgifter i rätt register (t ex rätt telfonnnummer till rätt föräldrar) är något som måste finnas för att en lärare ska kunna ge en snabb återkoppling till berörda.
Vidare tycker jag, att det är dags för skolledning, lärare, skolpersonal samt arbetsmiljö att få bli utvärderade av eleverna. Inför ett NEI (Nöjd Elev Index) det är dock en annan diskussion om än så oerhört viktig.
Läs även andra bloggare om: skola, nollskolksvison, skolledning, lärare, folkpartiet, socialdemokraterna, tvärtänk
