Tolv månader har gått, tolv kilo lättare

Läs med webReader

Det var för drygt ett år sen jag bestämde mig, att göra något åt vikten. Under en relativt sett lång tid, hade kilon lagts på kilon. För tio års sen slutade jag röka och hungrigare blev jag. Tillslut kom det till en punkt där jag var tvungen att bestämma mig. Antingen gilla kroppen som den är eller göra något åt den. Det blev det senare och ett besök på itrim. Bestämde mig för att testa deras koncept som fokuserar på, maten, vatten och träning, tecknade mig för ett år. Gruppmöte varannan måndagsmorgon och invägning varannan måndag, ett coachande samtal var tredje månad, ytterligare ett samtal om man kände att man behövde samt hur mycket träning enligt deras cirkelkoncept man önskade.

Tre veckor och 600 kalorier per dag fördelat på fyra tillfällen och var fjärde timme var starten på resan. Inget roligt, men efter några dagar så kändes det rätt kul när kilona började försvinna. Jag trodde att jag valt ett program som tillät att jag efter tre veckors soppor skulle få övergå till att börja äta igen. Men tydligen hade jag valt metoden att under ytterligare nio veckor äta 800 kalorier per dag. Fortsatte ytterligare en vecka men kände att det inte fungerade. Jag blev deppad. Så jag beslöt trots att viktcoachen försökte förmå mig att fortsätta med pulver, att börja äta riktig mat igen, enligt itrims “handflatemetod”. Två nävar grönsaker, en näve kolhydrater (potatis, ris, pasta etc) och så något proteinrikt stor som ca handflatan (utan fingrar).

Nu blev det så, att jag inte besökte itrim speciellt ofta. Vägde in mig till en början var 14e dag vilket jag slutade med, liksom gruppträffarna, träffade coachen var tredje månad och sen blev det inte så mycket mer. Ändå så var det något som hände, jag gick ner i vikt och nådde målvikten utan problem. Under en veckas semester och samband med längre ledighet så gick jag upp ett par tre kilo, men de lyckades jag gå ner igen utan några större problem.
Jag har inte druckit så mycket vatten per dag som man ska enligt programmet, jag har tränat mer eller mindre, det har gått i perioder. Har ett Friskis&Svettis kort då jag tycker de har den roligaste all mest allsidiga träningen. Om jag räknar ut vad varje besökt kostat hittills, “pris/antal träningstillfällen” så är det nu cirka 150kr/gång. Mao jag har inte tränat varken mer eller mindre än vad jag gjort tidigare år.

Vad har jag förändrat och vad är det som gjort att jag under det första året ändå lyckats med att gå ner 12 kilo och ha viktbalans?

I stort sett är det dessa punkter som gjort att det gått bra:

* äter allsidigt, ingen speciell bokstavskombinationsdiet
* väljer lightprodukter (osockrade)
* undviker fet mat
* äter frukost bestående av yoghurt och fiberflingor (tidigare åt jag aldrig för lunch)
* undviker kakor, godis och nötter
* äter på ett ungefär var fjärde timme och jag brukar ha en “bar” med mig som reservproviant
* i stort sett slutat dricka alkohol (dricker lite champagne vid festliga tillfällen)

I början kollade jag ofta på “Livsmedelsdatabasen” som jag har som iPhone app för att se hur mycket kalorier viss mat innehåller. Det gav en fingervisning hur mycket jag kunde tillåta mig att äta. Nuförtiden tittar jag sällan, känner att jag har rätt bra koll ändå.

Ibland händer det att jag köper lite smågodis, en chokladkaka, att jag stoppar i mig de resterande Bragokexen jag köpt till barnbarnet eller att jag äter lite för mycket brie- eller annan rätt fet ost. Det är t o m så att jag kan äta ett Mc Donaldsmål då suget sätter in.
Om jag tidigare vräkte i mig onyttigheter, så är jag mer måttlig numera och det händer inte alls ofta. Sen efteråt vet jag att jag helt enkelt måste hålla igen lite och det har jag inga problem med.

Vad är det jag avstått ifrån som känns svårast? Det är helt klart minimeringen av ostätandet. Jag älskar ost, äta som den är, baka in i köttbullarna, strö i mängder över pastan mm. Skulle dessutom vilja äta mer choklad än vad jag tillåter mig att göra och jag saknar ofta att få stoppa i mig härligt stora nybakade vetebullar.

Har gått från 27,2 till 22,9 i BMI, egentligen ett ganska trubbigt mått men det är ändå ett sätt att kunna mäta en riktning.

Vad är det som gör att det är värt att tänka till vad jag stoppar i mig och avstå från viss mat? Jag mår helt enkelt bättre, roligare att klä på sig på morgonen, bättre kondition och jag känner mig gladare.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • TwitThis
  • Google
  • del.icio.us
  • Tumblr
  • Pusha
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Vi förlorade valet, bäst vi väljer om samma personer

Läs med webReader

Imorgon har Socialdemokraterna i Stockholm ett representantskap. Varje förening som anslutit sig Stockholms arbetarekommun (som är samma sak som Socialdemokraterna i Stockholm (endast kommunen) men som väldigt få förstår vad det betyder och många vill ändra namn på, men som nostalgikerna älskar mer än att göra vår organisation förståelig för omvärlden) har rätt att utse ombud till detta “rep”.

Imorgon onsdagen den 13 oktober, ska representanskapet ta beslut om vilka som ska utses till s-landstingsråd och s-borgarråd fyra år framåt, de som mao ska se till att vi tar revansch och vinner valet 2014.

Den som förbereder detta val, är styrelsen för Stockholms arbetarekommun, de är valberedning och förbereder förslaget inför morgondagen.

Idag berättade en representant för styrelsen vid ett möte vilket som var styrelsens förslag.
Förslaget löd, Carin Jämtin, oppositionsborgaråd, Tomas Rudin, arbetarekommuns kommunsekretare (ungefär som 1e ombudsman men som har rösträtt i styrelsen, en slags VD som har rösträtt i styrelsen), Roger Mogert, oppositonsborgarråd samt som heltidare Terese Lindberg, idag heltidare på 60 procent.

När det gällde landstingsråd, var förslaget Dag Larsson, oppositionslandstingsråd och som heltidare i mån av tilldelning av resurser Nanna Wikholm och Johan Sjölander.

Och jag är kritisk, väldigt kritisk. Vi har gjort ett uselt val men ändå så ska alla sitta kvar, här ska inte en gnutta förändring ske. Alla tre inklusive heltidaren som är på förslag till Stadshuset sitter idag även som ordinare i kommunstyrelsen och har gjort de senaste fyra åren.

Detta är inte en ok signal varken till partiorganisationen eller omvärlden.

Det är inte ok att vi som är ombud på representantskapet inte fått information om vad vi ska ta ställning till. Att jag fått veta det är för att jag i söndags fick höra skvallret och att jag idag befann mig på ett “rätt möte” är jag inte riktigt bekväm med.

Vet inte vad jag ska göra av min frustration. Jag hatar verkligen när inte alla har samma information och kan diskutera och ta beslut efter samma förutsättningar. Jag la ut förslaget på facebook, då är det iallafall fler som får veta.

Socialdemokraterna vill bli “en modern folkrörelse” och den här processen har visat på en motsatt riktning och det oroar mig, egentligen mer än att vi förlorade valet och att vi ombud nu förväntas låta bli att utkräva ansvar. Långsiktigt är dessa dolda och slutna processer förödande.

(Kollar här min e-post, den som jag som ombud fick ett meddelande till i lördags att det inte fanns något beslut, men jag har inte fått något nytt som innehåller det som styrelsens representant presenterade idag.)

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • TwitThis
  • Google
  • del.icio.us
  • Tumblr
  • Pusha
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tvärtänk för en nollskolksvision

Läs med webReader

Under veckan som varit har jag varit smått irriterad över folkpartiledaren Jan Björklunds dumma dönicke förslag om ogiltig frånvaro i skolbetyget. Socialdemokraten Ylva Johansson  tyckte att det skulle kunna vara ok, även om det inte skulle ge någon effekt, utan mer ses som en markering att det är viktigt att en elev är i skolan, jag håller inte med henne.

Vidare har jag läst i argumentationen om frånvoro i betyg, att det skulle vara avskräckande från att skolka, leda till att elever får förbereda sig inför vuxenlivet, att föräldrarna får reda på skolket etc etc.

Nu tycker jag att man ska tänka om och ha lite tvärtänk gällande skolket. Det är dags att sätta de vuxna förebilderna i fokus.

Tiden är inne att införa en nollskolkvision och här är mitt förslag till hur skolan så kunna uppnå den vision.

1. Politikerna sätter upp mål om nollskolkvision och kräver av landets skolledningar att de tar fram planer för hur de tänker uppnå visionen.

Men som vi alla nog vet, så räcker det inte med skrivna planer, det måste även till en del annat som visar hur allvarligt vi alla ser på skolket och hur viktigt det är att elever är med och deltar i skolarbetet och att lärare/personal tycker det är viktigt.

2. Ställ krav på att lärarna omgående informerar föräldrarna om en elev inte är på plats, om det inte är så att det redan finns någon sjukanmälan el dyl. Detta ska gälla inom alla delar som finns inom skolan, dvs även på fritids/eftermiddagsverksamhet etc. Har man sagt att man ska vara på plats, så måste man meddela att man inte kommer vara där. Det handlar både om kontroll och resurser.  Signalen måste vara att skolan och dess personal alltid bryr sig om eleven, något kan ha hänt och dessutom att man har respekt för våra gemensamma resurser. Är man inte på plats kan resurserna användas på annat sätt, till gagn för de som är närvarande.

3. De lärare/skolpersonal som underlåter att direkt anmäla frånvaro till föräldrarna får skriftlig varning, efter tre varningar blir det löneavdrag.  Detta blir en av skolledningens uppdrag att genomföra. Kanske måste man gå längre, alla lärare passar tyvärr inte att vara lärare. Det är likadant i skolan som på andra arbetsplatser, alla är inte rätt person på rätt plats, utan borde bli rätt någon annanstans. Signalen till lärarna om hur viktig nollskolkvisionen är, ska inte kunna undgå någon av dem.

4. Skolledningen måste se till att göra uppföljningar, när en elev haft tre tillfällen med ogilitig frånvaro har de ansvar för att ta reda på varför. T ex kan vara att sammankalla en elevträff med lärare, elev och föräldrar. Viktig är lyhördhet för vad som kan vara fel, hemförhållanden, mobbing, depressioner, eller lathet och oavsett orsak, vara ett stöd för eleven.

5. Politikernas roll är dessutom att se till att det finns resurser. Här handlar det mindre om fler lärare och mer om fungerande stödsystem. Visst, det är trista detaljer, men ofta är det detaljerna som avgör helhelheten. Fungerande användarvänlig teknik samt rätt i uppgifter i rätt register (t ex rätt telfonnnummer till rätt föräldrar)  är något som måste finnas för att en lärare ska kunna ge en snabb återkoppling till berörda.

Vidare tycker jag, att det är dags för skolledning, lärare, skolpersonal samt arbetsmiljö  att få bli utvärderade av eleverna. Inför ett NEI (Nöjd Elev Index) det är dock en annan diskussion om än så oerhört viktig.

Läs även andra bloggare om: , , , , , ,

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • TwitThis
  • Google
  • del.icio.us
  • Tumblr
  • Pusha
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Meningar utan mål, min väg till små lyckorus.

Läs med webReader

Det här är mitt bidrag till SSWC-boken lite sent inskickat, men ändå i en ganska så svår skrivkramp nedskrivet.

Att ha journalister till föräldrar, den ena skrivande och den andra fotograferande borde ha inneburit något positivt. Flera bekanta har gått samma väg som sina föräldrar och blivit duktiga inom samma profession. Men inte jag, mina föräldrar trodde på den negativa och kritiska pedagogiken. Istället för att ge beröm, fick jag alltid veta vilka fel jag gjorde och hur jag borde ha gjort istället. Jag kan inte minnas att någon av dem någonsin sa att något jag presterade var bra inom deras respektive områden.

Istället för att nära den dröm jag hade som femtonåring, att sitta i en röd stuga och skriva på en artikel till landsortstidningen, (på en grön Halda) och ha en fylld askkopp vid sidan, så blev det något helt annat. Det fick helt enkelt bli något som mina föräldrar inte hade någon kännedom om, fast det först efter några irrande och förvirrande år fyllda med mening, men utan några mål. Jag kunde i slutet av 90-talet kalla mig IT-ekonom efter några års studier på universitetet.

I slutet av 2004 så upptäckte vi bloggen, jag jobbade då som kanslichef på Socialdemokraterna i Stockholm. Den första bloggen vi fick till, var inte min egen, utan ett bygge som jag beställde åt Annika Billström, då socialdemokratiskt finansborgarråd i Stockholm. Hon blev en av de första, mer kända politiker som började blogga. Bloggen var kopplad till en wiki och väldigt snygg, men tekniskt komplicerad och jag förstod inte mycket av hur det hela fungerande. Insåg dock efteråt att jag lärt mig massor under den bloggresans gång.

Strax efter kom jag själv igång med egen blogg och efter mycket hjälp med tvärtänket med det egna domännamnet “lenaside.se”. Mitt syfte var inte att skriva om politik, jag ville dels öva mig på att skriva och dels träna på att låta andra läsa och bedöma det jag presterat i ord. Det var med en pirrande obehagskänsla jag satte igång och när jag sen klurade ut hur jag skulle få in mina digitala bilder på bloggen, började jag fotografera alltmer.

Publicerade det jag skrivit och fotograferat på bloggen bara för jag tyckte att det var roligt och med en känsla av mening men utan några som helst mål.

Stötte en dag ihop med @Nikkelin, Nikke Lindqvist, känt honom från tio-års ålder men bara utanför webben, att hitta honom där var rena lyckan. Nu hade jag någon att bildligt och bokstavligt talat hålla i handen då jag upptäckte livet utanför bloggeriet men på webben och som visste att jag inte var en stalker, utan bara påminde om en. Jag följde helt enkelt efter Nikke. Reggade konton på Jaiku och Bloggy, men fattade i ärlighetens namn inte så mycket av det hela. Nikke och hans vänner pratade om saker jag inte förstod mig på. Läste däremot flitigt hans blogginlägg på Nikke Index, bland annat om hur man fick till flickr-bildspel på bloggen och jag följde hans instruktioner och lyckades. Alla dessa många små saker att upptäcka och lära sig, var för mig något stort och gav titt som tätt små lyckorus.

En dag, via @andreaskarman ‘s blogg, hittade jag ett erbjudande om en WordPress utbildning för tjejer. Jag gjorde en försiktig anmälan till @skathi, Carina Nydén, som svarade att jag var varmt välkommen. Blev oerhört fascinerad över hur @skathi och @tesas, Therese Göterheim, ordnat en kurs på tre lördagar, få föreläsare, lokaler, mat och fika och det till en avgift av ”null”. Att sen tillsammans med de övriga deltagarna få bli en WPGirls, det kändes och känns fortfarande stort. Jag blev senare även imponerad av Geek Girl Meetup arrangemangen, så många oerhört duktiga kvinnor med en brinnande entusiasm. Sen har det rullat på, mycket mening men fortfarande utan några som helst mål.

Så exploderade Twitter och i och med det, så öppnades en ny värld. Har fått många nya vänner, som jag aldrig hade kunnat föreställa mig att jag skulle komma att få. Har fått så mycket ny kunskap och en sådan positiv feedback som jag aldrig vågat drömma om.

Jag har varit kursledare för Thomas Östros. Hört mig själv om och om igen på Ekot samma dag som påven dog då jag och dåvarande ordförande för kvinnodistriktet i Stockholm Maria Östberg Svanelind, kritiserat Feministas (och dessutom riskerade jag att stöta ihop med Marita Ulvskog, då jag satt i lokaler mittemot hennes). Kramat om Anna Lindh och berömt henne samma dag och ett par timmar innan hon blev mördad. Blivit kallad för politiskt patrask då jag ifrågasatt den i mitt tycke politiska mygelkulturen. Förhandlat lön med Bosse Ringholm och bett om att slippa ses på Finansdepartementet för att istället vara på min dåvarande hemmaplan ”Locum”. Skällt på Ibrahim Baylan då han petat på inspelningstekniken.

Ovan namedropping och vad jag gjort, tar mig åter till mina föräldrar. De gav mig ett ganska så uselt självförtroende vad gäller det skrivna ordet och det där med bilder, men istället så gav de mig, konstigt nog och utan att tänka på det något helt annat, en hyfsat bra självkänsla. Trots att det jag skrev eller fotograferade aldrig dög, så älskade de mig, det behövde jag aldrig tvivla en sekund på, mina prestationer var mao inte så viktiga. Och det har gett mig en hel del mod att våga, för det gör inget att misslyckas.

Kanske är det därför jag har funnit många meningar med livet men aldrig några mål. Hoppas att den dagen aldrig kommer då de mål, (som jag förvisso inte har riktigt koll på vilka de är), blir uppfyllda. Somliga säger att de inte vill dö nyfikna. För mig är det lusten som nyfikenheten ger, själva förutsättningen för att uppleva lycka och det är en av de viktigaste drivkrafterna i livet.

Om några dagar ska jag åka twitterbuss till Blekinge, Tjärö och till SSWC och jag ska bo i samma rum som @BritStakston, det hade inte hänt om jag inte vågat fråga om hon ville dela rum med mig, risken hade varit att hon sagt nej. Men nu sa hon ja och tänk vad kul det ska bli, även om det inte lär bli många timmars tillbringande i det rummet.

Det känns så stort och det ska bli helroligt att få tillbringa en helg med så många, som har så mycket att dela med sig av och som kan så mycket. Själv tycker jag nog inte att jag har så mycket att komma med, mer än med mig själv och med känsla av att det är helt okej, att det är så.

/@lenaside

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • TwitThis
  • Google
  • del.icio.us
  • Tumblr
  • Pusha
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Lansering av Socialdemokraternas samtalskampanj

Läs med webReader

Tycker det är ett spännande kampanj som nu Socialdemokraterna lanserar. För mig som inte gillar flygbladsutdelningar och dörrknackningar men trivs med att samtala via nätet känns det bra att det nu är accepterat.
Det bästa med hela samtalskampanjen är ändå att det finns plats för olikheter för hur man vill kommunicera.

Vill du veta mer, kanske vill du vara med och då på dina egna villkor, titta in på socialdemokraterna.se

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • TwitThis
  • Google
  • del.icio.us
  • Tumblr
  • Pusha
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

En test med att posta från iPhonen

Läs med webReader

Tycker det är väldigt roligt att jag nu har en iPhone. Ligger efter i bloggandet och det är klart, om detta funkar så är det naturligvis lättare att skriva ner de mer omedelbara ideer tankar som finns i huvudet.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • TwitThis
  • Google
  • del.icio.us
  • Tumblr
  • Pusha
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Vägmärke (4 av 365)

Läs med webReader

Möte
Vägmärke - Vinter i Andra

Vägmärke för möte, på vintervägen är mötet alltid lite mer komplicerat då snövallarna tar sån plats. Det gäller att köra försiktigt och inte för för fort.

Tema 348 Vägmärke

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • TwitThis
  • Google
  • del.icio.us
  • Tumblr
  • Pusha
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Gunga (3 av 365)

Läs med webReader

Gunga - Vinter i sommarland

Tema 99 Gunga

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • TwitThis
  • Google
  • del.icio.us
  • Tumblr
  • Pusha
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Vinter (2 av 365)

Läs med webReader

Vinter i sommarland

Tema nr 339 Vinter

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • TwitThis
  • Google
  • del.icio.us
  • Tumblr
  • Pusha
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Häst (1 av 365)

Läs med webReader

Här är mitt första tema foto i tävlingen 365 foton 2010

Vinter i Andra

Tema nr 115 Häst

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • TwitThis
  • Google
  • del.icio.us
  • Tumblr
  • Pusha
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!