Lena Dahlström i ord och bild

Det är inte så ofta jag hinner med att besöka sommarhuset, tyvärr. Men när jag får tid över och inte arbetet påkallar min uppmärksamhet, då har jag verkligen möjlighet att njuta av livet på landet.
Till min förvåning så blommade elefantörat, trots att växten inte fått vatten på över en månad. Från början var den en litet litet skott, så antagligen har den vant sig vid det torra livet i stugan.

I köket finns en vedspis, som ryker in, mycket och länge. Det konstiga är att efter en timme så slutar det ryka. Sotaren brukar komma vartannat år och kolla till murstocken. Veden kommer i alla fall räcka ett tag till med tanke på hur sällan jag hinner elda i spisen.

Det absolut bästa, är närheten till vattnet (förutom alla mina goda grannar, förstås).

Vi promenerade för att plocka svamp. Innan man kommer fram till skogen, så är det åkrar och röda hus, underbart vackert.

Vi hittade lite trattkantareller som vi plockade. Istället för att vandra längst åkern hem, så blev det grusvägen och vi mötte några ridande grannar. Vid tre-tiden börjar det redan mörkna.

Ibland tänker jag, att det vore roligt med ett liv på landet med hästar, får och hundar. Dock försvinner tanken ganska snart, då jag vet med mig, att jag nog inte skulle stå ut mer än max en månad, sen skulle jag börja längta tillbaka till stan och antagligen klättra på väggarna.
Däremot så känner jag väldigt lycklig, som har förmånen att ibland kunna få fly bort från storstadslivets hetsiga puls och buller till ett ställe där det är tyst och fridfullt. Ro för själen.