Trots allt så blev det…
…det till att övningsköra idag 
Imorse när jag vaknade trodde jag inte det skulle bli någon körning idag. Sen när Storebror kom fram på eftermiddagen så visade det sig att det inte skulle vara några problem på de större vägarna.
Fast, då visste vi inte att den första svårigheten var att komma ut på stora vägen. När Storebror skulle köra den första snöiga biten, så slirade däcken på gräsvägen.
Vi fick ta en promenad till grannen och be om hjälp. När han till slut kom, (han hade lite problem med sin bil) rekommenderade han att hålla till vänster i backen så skulle det nog gå bra och det gjorde det. Så det behövdes ingen draghjälp. Det är tur att jag har så bra grannar.
När vi kommit ut till asfaltsvägen så fick jag ta över ratten. Jag har aldrig tidigare kört den bilen, men det gick bra. Jag körde ända från Ösmo/Sorunda och hem. Förbi rondeller, full fart motorvägen, in i tunnel och så parkerade jag utanför porten. Dryga fem mil körde i ganska så spänt läge. Det känns jättekonstigt att det är jag som sitter och kör, det känns liksom som om det inte är jag utan någon annan. (Känslan sitter kvar sen ett tidigare inlägg.) Jag och bilkörning hör inte ihop, fast ändå så verkar det som att det inte känns omöjligt att jag så småningom kanske får ett körkort.
Andra bloggar om: övningskörning, goda grannar
