Varje gång undrar jag, varför?
När jag satt mig ner på sadeln och ledaren för spinningpasset på Friskis&Svettis börjar prata om att vi nu har ett hårt pass framför oss med många bergsbestigningar, så undrar jag vad jag egentligen har där att göra.
Så är det varje gång jag börjar ett pass och det fortsätter under hela “resans” gång. Ont i benen, ont i fötterna, svårt att andas, håll och en massa andra upplevda krämpor. Jag har ett par stenhårda spinningskor och jag undrar om de är för små eller om de blir för små efter några minuters träning. Fast i ärlighetens namn har det blivit bättre, för när jag hade springskorna, då trodde jag att hålfoten skulle slitas av, nu sticker det bara i fötterna.
Det finns en sak som är bättre med spinning än med ett jympapass, det krävs inte så mycket motorik. När jag jympar så har jag svårt att hålla reda på ben och armar och då är det svårt att bli svettig. De där rörelserna man ska göra, blir liksom aldrig riktigt bra och jag måste hela tiden kolla in ledaren för att försöka göra likadant. Slutar för det mesta med att jag snubblar omkring.
Jag har även gått på gym och lyft “skrot”, fast det var riktigt fina maskiner. Väldigt trist, förutom uppvärmningen då jag i raskt takt gick på springbandet, det var i alla fall lite roligt.
Jag kan lägga till att jag dessutom bantar, har slutat äta godis, kakor, bullar och annat med socker i och avhåller mig från potatis, vitt ris och pasta. Men eftersom jag inte tycker att man ska vara så rigid, så åt jag massor av sushi till lunch idag 
Har du tid, så lyssna på Mark Levengood och hans kåserier på “Godmorgon Världen”. Jag kan rekommendera det från den 25 februari i år “Ute och cyklar”, på tal om spinning.
Här hittar du andra bloggar om: spinning, jympa, gym, träning, ont i kroppen, banta
