1 maj och saknaden
Trots att jag demonstrerat varje år i snart 30 år så har jag aldrig varit speciellt exalterad demonstrant. En 1 maj för några år sen ville jag vara kvar på landet i lugn och ro. Men då blev tonårsdottern förbannad och sa att hon minsann demonstrerat varje år i hela sitt liv och det tänkte hon fortsätta med. Det var bara att sätta sig på pendeltåget och åka in till Humlegården.
De tre senaste åren har varit extra vemodiga och igår skulle jag fotografera, men det kändes det inte så bra. 1 maj är inte bara de röda fanornas dag det var även min pappas födelsedag (i år skulle han ha fyllt 77 år). Efter demonstrationen så brukade familjen alltid fira honom. Från Norra Bantorget gick vi bort mot S:t Eriksplan via Vasaparken. På ett sätt tyckte jag då, att det var tråkigt, då kompisarna fortsatte festen på annat håll. I år vill jag inte festa och jag blev heller inte nöjd med bilderna. Jag saknar födelsedagstårtan och jag saknar pappas glada leende då han öppnade dörren. Detta slog mig då jag tankande ner bilderna till datorn på jobbet.
En av de bästa sakerna med 1 maj är ändå att man träffar på alla gamla kompisar som man inte sett på ett år ungefär. Dessutom har ju Allan varit med, det är hans andra 1 maj demonstration. Allan är döpt efter min envisa pappa, men han är faktiskt inte lika envis, inte alls men jag är övertygad om att de skulle ha gillat varandra ändå.
Allan pussar på 1 maj generalen.
Träffade på en 15-årig tax i Humlan, kolla in frisyren.
Allan gick i demonstrationståget.
Polisen hälsar på en djävul som stod och kollade på tåget.
Carin Jämtin förbereder sig för sitt första 1 maj tal som oppositionsborgarråd.
S-kvinnors kampanj, “Rör inte min syster”.
Fyndiga städtanter, Gabriella var kul när hon tog toaborsten och använde som mikrofon och försökte intervjua en kameraman om vad han tyckte om hushållsnära tjänster.
Ytterligare bloggar om: 1 maj, första maj, födelsedag, demonstration, bilder, fotografier, saknad
