Huggorm på väg
En anledning till att inte åka till landet är huggormen och även de ormar och snokar som inte har giftiga bett. Igår låg det en huggorm på vägen och jag fick hjärtat upp i halsgropen och började flämta. Allan brydde sig inte alls och det berodde nog på att ormen var död, stendöd.
Med lite ryckiga rörelser fick jag fram mobilkameran, inbillar mig att det är bra medel att bli av med fobin eller åtminstone lindra den.
Kommer att oroa mig och jag kommer med stor sannolikhet klampa fram i grova gummistövlar tills jag glömt mötet med den döda ormen.
Fler bloggar om: huggorm, livet på landet
Jag har alltid en burk cortison i fickan när jag är ute med Sirius Black och Nancy på somamre. Det är bra att ge dem en första dos så snabbt som möjligt om de blir bitna. Samt att hålla dem i stillhet och kontakta veterinär. Förra sommaren blev ju Nancy illa biten under hakan. Men med god vård på hos veterinären- och stillhet i hemmet (sic)i 14 dagar blev hon bra.
Ormar har jag inga som helst problem med. Dessutom är det ytterst sällan någon dör av ormbett. Jag tror det är 1 person de senaste 5-6 åren.
Däremot blir jag iskall, slutar nästan andas eller springer med bultande hjärta iväg när en geting uppenbarar sig. Hemska tanke….
Tack, det var en bra idé med serum, ska fråga vår veterinär om vi kan få ha en dos på landet.
Getingar är jag inte alls så rädd för, det var en som höll på och störa mig då jag satt på veranda trappen och läste tidningen. Den fick sig en smäll till slut då jag tröttnat. Men ormar *brrrrr* de får mitt hjärta att slå dubbelslag och det beror inte på glädje…
Lena, det är cortison du ska be om, inte serum.