Lena Dahlström i ord och bild

I onsdags gav vi oss av, jag och min bror till Göteborg. Han ville dit för att hälsa på en vän och jag ville mer än gärna åka och hälsa på Bodil, som flyttade dit i höstas. Så det passade bra att få övningsköra i några timmar. Eftersom jag inte kunde stanna så länge, blev det tåg hem dagen därpå för min del. Egentligen en väldigt oekonomisk resa men ändå väl värd varje krona.

Det är väldigt roligt att köra och efter en timmes krypkörning efter vi åkt förbi Norrköping så insåg jag två saker. Att mina bägge ben nu börjat samarbeta och kommunicera med varandra. Råkade jag trycka lite för mycket på gasen med högerbenet, så tryckte vänsterbenet ner kopplingen. Krypkörningen gick väldigt bra, även om jag var ganska så mör och spänd efteråt.
Upptäckte även att jag påminner lite om pappa. Tanken vid alla vägarbetena var att man skulle köra i blixtlås, det är ett bra påfund och ganska så rättvist. Men sen kom de, som skulle tränga sig fram trots att det var enfiligt. De kom från både höger och vänster och skulle tränga sig förbi. Tssss, jag la mig nära häcken på bilen framför och tänkte att här ska ingen komma emellan och det gjorde ingen heller

Från Brahehus matställe, som hade usel mat, wokade grönsaker med ris och äckligt kaffe, så körde jag hela vägen till Göteborg.

Egentligen skulle vi ha bytt strax innan Göteborg, eftersom jag inte är så van vid stadstrafik, men när vi kom fram var det försent. Det var bara att ta det kallt och jag lyckades lägga mig i vänsterfilen innan Hissingetunneln.
Om jag inte blir alltför nervös, så kommer jag kanske att klara av uppkörningen. Målet är att den ska ske i augusti/september.

Här kan du läsa mer om: övningsköra, Göteborg, Brahehus, krypkörning