Framtidsdagarna – hur kan vi någonsin bryta segregationen?

Läs med webReader

Jag har större delen av dagen tillbringat på Socialdemokraternas framtidsdagar. Det är fantastiskt roligt att träffa en mängd gamla vänner även om det handlar om mingel och att inte stanna upp och prata för länge med någon. Men ändå, att känna igen och känna känns viktigt.

Det som ändå slår mig, är när det dukas upp inför kvällens buffé (vilken verkligen var i min smak med mozarella ost, lufttorkad skinka, någon form gott kött mm) så har alla partidistrikt (olika delar av landet) passat platser så att de alla kan sitta vid sina bord. Jag är naturligtvis inte bättre än någon annan utan hamnar bredvid vår distriktsordförande.
Men det fanns en som var bättre än många andra, aktiv i Haninge och som för några år sedan invandrat till Sverige. Han satte sig mitt ibland oss från Stockholm stad, jag skulle gärna vilja se fler sådana inititativ.

Ibland undrar jag över hur vi ska kunna lyckas bryta segregationen, när vi inte ens vågar blanda oss med människor vi inte känner tillräckligt väl utan måste sitta med idel väl kända ansikten på våra tillställningar.

Någon gång vid någon av våra fester, ska jag föreslå bordsplacering. På ett eller annat sätt borde vi blanda ihop hos. Inte bara för sakens skull, utan för det skulle vidga våra vyer. Om det inte går, så ska jag själv bli en av de modiga och placera mig vid något bord där jag inte känner någon så väl som jag känner de som kommer från Stockholm stad. Jag vill bryta segregationen både här och där, att våga göra det, är att våga berika sig själv och förhoppningsvis även andra.

Detta är pingat på intressant.se även om inte alla kanske tycker det är så intressant.
Läs andra bloggar om: , , , , , .

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • TwitThis
  • Google
  • del.icio.us
  • Tumblr
  • Pusha
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

One Comment

  1. maria says:

    Själv var jag också där hela helgen. Funderade inte så mkt över segregering under festen-mer över grupparbetena med rådslagsgrupperna. Jättespänannde och bra tyckte både jag (som också orförande för s-kvinnor i stockholm) och Malin som är vice ordfröande i distriktet. Riktigt intressant, och svårt, blev det när vi genom case, eller fallstudier, tvingades lösa problem “här och nu” och inte kunde hänvisa till stora reformer eller stora systemförändringar. Hur hjälper vi Christoffer 19 idag? Mer sånt!

Leave a Reply