Lena Dahlström i ord och bild

I januari fyllde lilleman ett år och året innan låg han i magen och Allan var väldigt liten. Om några veckor blir lilleman två år och födelsedagspresenten är redan inhandlad.

En vecka i Lancaster för att lära mig engelska och inte vilken engelska som helst, utan “fack” engelska. Vet inte om jag har blivit något bättre. Möjligt är att min tidigare nästan dövhet har gjort det svårare för mig. Hursomhelst så var det en enormt rolig vecka.

Extrakongress i mars och Mona väljs till vår partiledare. Hon var redan tidigt min favorit.

I april fick jag min första ridlektion, man ser mig på hästen lite i förgrunden.

Den bästa platsen i huset, verandan. Tänk vad många måltider vi ätit där. Tror detta var den första måltiden för året i maj månad. Snart kommer jag kunna sitta där året runt, då det nu är isolerat och det är bara fönserfoder och pärlsponten som ska sättas dit.

Så tog då tonårsdottern äntligen studenten och visst är det jobbigt att bli vuxen, till sommaren som kommer, är hon inte längre tonåring.

Tillbringade sex veckor på landet, gjorde bara ett besök i Stockholm och det var under Tall Ships Race. En underbardag och vi hade tur med vädret. Det regnade varje gång vi var inomhus, men så fort vi stack ut våra snokar så sken solen. Allan var med och det finns en restaurang i Gamla stan som älskar hundar. Han fick massor av skinka.

Tråkigt att min äldsta och bästa vän bor i Luxemburg. Nu är det inte så mycket att göra något åt, utan det är bara att åka dit om jag vill umgås med min guddotter och hennes lillebror, vilket jag gjorde några dagar i augusti. Den här gången hämtade jag även en klänning, jag var inte för fet för den, vilket förvånade min vän, eller så ville hon helt enkelt inte bli av med den.

I september anordnades en manifestation för Burma, jag hade precis köpt mitt fisheye vilket kom väl till pass. Min arbetskamrat Lasse är fenomenal på att arrangera manifestationer på kort tid.

Den stora händelsen i oktober, förutom att jag klarade uppkörningen och blev en glad körkortsinnehavare, var när vi åkte till Dalarö med vår nya båt, den skulle vinterförvaring. Det är en Utter 690 som jag delar med min granne Hans. Hans pappa säger att det är den finaste båt han vet, därför fick han följa med på turen.

I november på alla helgona helgen så besökte jag för första gången pappas grav sen stenen kom dit. Tror det var för ganska exakt fyra år sen jag var där.

Allan stackarn han fick följa med och jag fattade inte att han inte mådde vidare bra. Tog en tur förbi mamma i minneslunden. Egentligen så är jag inte i behov av någon grav eller minneslund att gå till. De finns runtomkring mig mest hela tiden.

Så börjar jag så smått tro att renoveringen av mitt hus kommer att bli färdigt, åtminstone utvändigt. Det blir så otroligt fint, så småningom hoppas jag kunna installera vattentoalett, men det lär dröja, precis som det kommer göra med tornet jag vill ha.

Det är inte många bilder på Allan, men han har sin egen blogg och där har han lagt sina bilder, tyvärr fanns det ingen för januari 07, en hel månad utan en enda bild på honom, konstigt. Överhuvudtaget så har året inte varit ett fotografins år, det har varit lite för tungt, även om kameran oftast varit med, så finns det inte många fotografier jag är nöjd med.

Nu har det nya året börjat och jag har precis suttit och tittat på tonårsdotter och Allan där de legat tätt intill varandra i soffan och sovit. Tänk vad mycket det är att vara orolig för och jag hoppas på att det nya året ska bli ett lyckligt år för oss alla.

Här kan du läsa andra som skriver om: 2007