Liza Marklund – sanningar och syften
Jag har skummat av debatten om de två böcker som Liza Marklund tillsammans med Maria Eriksson, “Gömda” och “Asyl”. Kan inte säga att jag läst allt som skrivits sådär jättenoga och satt mig in i alla detaljer, diskussionen har egentligen inte i mitt tycke varit så jätteintressant.
Jag gillar Liza Marklunds böcker, men har inte läst alla och inte dessa två som sägs vara skrivna utifrån en “sann historia” och som både Liza och Maria är författare till.
Liza Marklund skriver på Newsmill “Vi är båda lika ledsna över att en del läsare känner sig lurade genom att boken såldes med underrubriken “en sann historia”. Det var olyckligt. “Baserad på en sann historia” hade varit både bättre och tydligare.”
Jag läste detta igår och idag när jag slår upp DN så finner jag en debattartikel skriven av tre brottsofferexperter som hävdar “Liza Marklund spär på rasismen och sexismen”.
För mig som inte är någon litteraturkritiker, som inte har ägnat böckerna den uppmärksamhet jag kanske borde, som inte tagit ställning om vems sanning som är den rätta, eller vem det är jag ska tro på, så blir jag nyfiken på vilka är alla dessa människor som tycker och tänker. Monica Antonsson (här är hennes blogg) har tom skrivit en motbok “Mia – sanningen om Gömda”.
Så mycket olika sanningar och osanningar som finns, vilket syfte har alla de som gett sig i i denna debatt om sanningshalten i just dessa två böcker? Är det att rentvå, eller är det något annat?
Lite nyfiken blir jag faktiskt.
Andra bloggar om: Liza Marklund, Gömda, Asyl, sanningen
Tja kan inte låta bli att känna igen mig i din beskrivning. Skummat (lätt) debatten, läst någon bok (inte de omdiskuterade) och funderat över varför lägger någon ner all den energin och vad är syftena? Och varför blir människor så upprörda?
Kan det vara så att en viktig orsak är att Liza Marklund bygger en framgångsrik författar karriär på boken Gömda. Utifrån den framgången uttalar hon sig om både ditten och datten i intervjuer och kröniker som inte minst emellan år är moraliserande och handlar om rätt och fel… Jag vet inte men det är åtminstone mina funderingar.
Zzz… oj vilken stor storm i ett vattenglas. En elefant av en fjäder.
Ärligt talat vem bryr sig? Finns mycket skit där ute som behöves få ljus på så varför ödsla energi på detta struntet? Massmedia som inte har något vettigt att göra som vanligt.
Jag tillhör dem som jobbar för att sanningen ska komma fram. Mia och Liza är två mycket penningälskande personer – ja det finns ingen hejd för att få in lite mer kosing. Dessa två damer kan t o m tänka sig att utnyttja kvinnor som utsatts för våld för att få fart på en saftig berättelse, som skulle kunna inbringa lite kulor. Alla möjliga erfarenheter från diverse håll blandas i en bok som heter Gömda och den görs till på köpet sann. Boken är gastkramande och får många som inte varit i närheten av partnervåld att reagera. Visserligen bra. Men det är ju inte sant, vilket bekräftades så sent som igår av Liza Marklund. Till pjäsen hör att Mia suttit i allehanda TV-soffor och sagt att allt som står där är sant. Innan det blev klart att boken inte var sann hade Mia patent på att vara den sanna misshandlade kvinnan. Men nu är ju boken inte sann mer och vad har då Mia överhuvudtaget för roll i boken? Hänger ni med?
Nu kommer problemet. Eftersom många proffs ansett Gömda som en bibel när det gäller kvinnovåld så har ju naturligtvis bilden som Liza ger av offret resp gärningsmannen påverkat t ex Socialtjänsten, psykologer, terapeuter etc och när man analyserar denna bild är den minst sagt sexistisk. Kvinnan (som är svenska) ett under av offer och präktighet och mannen (libanes) lömsk och opålitlig. En mycket rasistisk beskrivning av människor, som inte håller när den kontrolleras mot verkligheten. (Men det går det ju inte att göra för nu är den inte sann längre!
Boken är ett falsarium!
Jag tycker det är bra att sanningen kommer fram, men vad är sanning och vems är sanningen?
Jag har svårt för biblar och tycker det är trist att det finns proffs som har tagit till sig Gömda som en sådan, vad är det för proffs?
Sen kanske till det mest sorgliga, vare sig Gömda är en sann berättelse eller inte, så vet jag att det finns åtminstone en sann historia om hur en kvinna blev ihjälslagen av sin exman och eftersom jag kände den kvinnan, så känns inte det jag läst om Gömda, speciellt smaskigt.
För mig är det helt ok att konstatera, Liza Marklund vill tjäna pengar, det är hon inte ensam om, inte heller är hon den första att frisera sanningen eller att hon vill sitta i TV-soffor. Inte är väl heller hon den första författaren som skriver om mörka män och ljusa kvinnor.
Varför går så många igång på just dessa böcker? Är det några som känner av dessa proffs som känner sig lurade?
Det är inte svårt att förstå, om det gått att uttyda vem “mannen med de svarta ögonen” var, att han vill ha fram sin sanning. Att göra sig till hans språkrör och försöka få fram hans sanning, är kanske ett syfte och kan inte ansens speciellt konstigt tycker jag.
Precis som Eva skriver har Marklund med “Gömda” svingat hammaren i ett arbete som syftat till och lyckats med att ändra familjebalken till att ge kvinnan tolkningsföreträde vid alla vårdnadstvister.
Det leder till att fäder tvingas stanna i destruktiva förhållanden för barnens skull, att barn till män som ändå bryter upp mister sina fäder, och det medan Marklund, Segelstedt, Schyman m fl står bredvid och hånfullt applåderar. För de vet ju att männen är kollektivt skyldiga