Valberedningsarbete – ett jobb i det fördolda

Läs med webReader

Jag har alltid varit en smula förundrad över att valberedningar ofta jobbar i det tysta. Det enda som brukar synas av dem är när de på någon undanskymd plats, i en kallelse eller liknande, har med en uppmaning att nominera.
Denna osynlighet, trots att valberedningsarbetet är så oerhört viktigt och en del valberedningar har en hel del makt, för det är makt, även om en valberedning “bara” lägger fram ett förslag.

(Bortser här från de tillfällen då öpnna personstrider förekommer, då kan förvisso även en valberedning hamna väldigt i fokus.)

Jag har suttit med i flera valberedningar under årens lopp. Då jag var sammankallande för Stockholms arbetarekommuns valberedning lärde jag mig massor om valberedningsarbetet och olika arbetssätt.
Lyckades som nyvald sammankallande att ändra en del gamla förlegade, mer eller mindre i mitt tycke icke demokratiska sätt att jobba på. T ex så infördes att alla ersättare kallades till alla möten, valberedningens förslag skickades ut i förväg till årsmötets representanter (ombud) och även vilka som var nominerade och av vem.

Att man på olika sätt jobbar för att få med en eller flera personer i en styrelse eller valda till annat uppdrag, är inte konstigt. Det som är viktigt är att inte ett fåtal sitter inne med information, utan att valberedningsprocessen följer demokratiska uppsatta regler så att det finns möjlighet att agera på lika villkor.

Förra året 2008 valdes jag in i fyra valberedningar, i två av dessa är jag sammankallande eller om det är tre, det måste jag ta reda på.

Sjöstadens s-förening (här är jag lite osäker på om jag är sammankallande eller inte).
Södra Kvinnoklubben, sammankallande
S-kvinnor i Stockholm, sammankallande
Stockholms arbetarekommun, ordinarie

En fundering som jag har och som bland annat har anknytning till diskussionerna som finns kring SSUs medlemsras och vad det kan få för konsekvenser, är hur viktigt nätverken och relationerna som byggs upp i en ungdomsorganisation ändå är. (Jonas Morian skriver bland annat om vad ett medlemsras kan innebära och det skriver Magnus Ljungkvist också om, dock ur lite olika perspektiv).

Jag har i år varit med 31 år i partiet, den första hälften var jag aktiv i SSU. Alla dessa år har inneburit att jag har fått en mängd vänner (och ovänner) och många av dessa som jag byggt upp en relation till är, precis som jag, fortfarande aktiva. Dessutom har vissa varit väldigt nära relationer (som t ex den med min dotters pappa) och andra naturligtvis lite mer ytliga.

Att som utomstående och ny engagerad medlem förstå sig på alla dessa relationer är inte enkelt. Relationerna har betydelse för en valberedningsarbete och har man som jag, varit med länge, så är det på gott och på ont.

Undra vad som skulle hända om man valde en valberedning med helt nya medlemmar?

Här kan du läsa andra bloggar om: , , , , , ,

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • TwitThis
  • Google
  • del.icio.us
  • Tumblr
  • Pusha
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Leave a Reply