I S:t Petersburg mötte jag Neva och Gorbatjov

DN skriver idag om S:t Petersburg, en av mina favorit städer. Första gången jag var där, 1980 så hette staden Leningrad, och det var en skolresa dit för de som läste ryska. Jag läste inte ryska, men jag lyckades pga att det inte blivit någon ryska grupp i min årskull och jag redan anmält mig till resan, få stipendium. (Fick året därpå även stipendium för att åka till Paris.)
På många sätt en fantastisk resa, en reseledare som var några år äldre, höll oss inte riktigt reda på oss. En av nätterna var vi ute och festade. När vi sen skulle ta oss tillbaka mitt i natten till hotellet så gick det inte. Alla broarna över Neva var uppfällda. Vi fick vandra omkring kanske i en timme innan vi kom över bron med en taxi.
Sen dess har jag varit många gånger i S:t Petersburg. I mitten på 1990-talet var det ingen rolig stad att besöka, det gick inte att gå på gatorna hur som helst och restaurangerna vi besökte tog bara emot förbeställningar och dörrarna var låsta. Det var vakter med skyddsvästar i stort sett i varje gathörn.
Den senaste gången jag var där, för ett par år sen, så var S:t Petersburg som vilken stad som helst att vandra runt i.
En av gångerna, tror det var den tredje gången besöket, jag hade då inte besökt staden på ett antal år. Jag landade på flygplatsen och fick vänta 2½ timme innan jag kom igenom passkontrollen. Den förbeställda taxibilen väntade. Han körde mig till den konferens jag skulle besöka och lämnade av mig vid Mariinskijteater. Där stod jag, såg ingen konferens, hade heller inget telefonnummer till dem jag skulle träffa. Efter några minuter dök taxichauffören upp, han insåg att han måste ha fått fel plats vid beställningen. Det var till Mariinskijpalatas jag skulle till. Han fick bra med dricks.
Trots att jag har många minnen från resorna dit, är kanske ändå den starkaste minnet, den gången jag träffade Michail Gorbatjov, han var verkligen trevlig och vi samtalade bland annat om hans tid i Komsomol och en hel del annat, Marina till höger på bilden nedan var vår tolk (henne kan jag varmt rekommendera), jag läste aldrig någon ryska.









