“Tal till Setteman på 65-årsdagen 11.10.1950″

Läs med webReader

Idag har jag rotat runt bland papper, jag letar efter journalen som skrevs då min dotter föddes. Jag hittade den inte. Däremot så hittade jag något helt annat.
Min mamman gick på Poppius journalistskoladå hon var drygt 20 år.
Hon blev god vän med Set och Goll (Goll hette egentligen Ebba). Set Poppius var grundaren av skolan. Jag träffade dem ofta som liten och eftersom de då de bodde precis predvid min skola, hände det att jag gick upp och hälsade på. De var otroligt snälla och rara.

Nu bland alla papper som jag sparat från min mamma, hittade jag idag Golls tal till “Setteman” då han fyllde 65 år. En väldigt vackert tal tycker jag och eftersom det är 59 år sen och att jag har svårt att tänka mig att Set eller Goll skulle ha något emot det, så skriver jag ner hela talet här.

Läs och njut!

Tal till Setteman på 65-årsdagen 11.10.1950
Ord blir alltför små och alltför tomma
så jag tar till hjälp en blomsterkrans.
Här är romantikens blåa blomma,
som förlänar livet sagans glans.

Här är Kaerlighedens röda rosor,
som har trivts så bra i vår rabatt.
Kanske för de sluppit hårda glosor
och fått dagg av gråt och sol och skratt.

Trofasthetens torra eterneller
är ju inte blommor à la mode.
Nån lyster har de inte heller,
men de spirat upp ur ädel sådd.

Tacksamhetens skimrande cyklamen
av din godhet ständig näring fått.
Om det fanns i hänsyn en examen
skulle du den klara mer än flott.

Med vad ser jag? Allra längst härinne
döljer sig en ljuv förgätmigej,
blek och charmfull som ett ungdomsminne.
Jag vill bara säja – den är ej från mej.

Må så blomstern kring din kära panna
ge ditt unga gamla hjärta tröst.
Mycket har förgått, men mycket än skall stanna
och förgylla din silverhöst.

Här hittar du kanske andra som skrivit om: , , ,

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • TwitThis
  • Google
  • del.icio.us
  • Tumblr
  • Pusha
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Leave a Reply