Lite kul med dessa #wpfika för idag har skati visat mig hur bra det kan bli om man installerar pluginet WP-flickr, nu kan jag välja bilder direkt från mitt flickr.

Väljer fart och fläkt bilden på Allan och Baloo.

Här hittar du fler bloggare som skriver om: flickr, wp-flickr, plugins

Tycker att jag haft mycket otur med bloggen. Tystnaden ska väl inte helt och hållet skyllas på svårigheterna, men om man jobbar, är föreningsaktiv, försöker ta ett och annat högskolepoäng samt ha koll på hund och unge, så mäktar man inte alltid med när det tar emot.

Spraywebbhotell fungerade inte och det tog först veckor i höstas innan jag kunde logga in på bloggen och trots att det var ett sprayproblem, så var det inte de som löste problemet åt mig, utan Nikke. Sen visade det sig att de inte hade uppdaterat sina databaser, så när jag skulle gå över till WP 2.7, så kraschade bloggen. Fick sen vänta i flera veckor på att spray skulle läsa på en backup. När sen allt skulle tugga på och vara iordning, så la Spray ner sin webbhotellverksamhet (vilket i sig inte var förvånande med tanke på att inget fungerade).

Nu har jag ändå lyckats med att byta plats för bloggen. Spraywebbhotell all information var inriktad på att flytta till Ballou. Nu ville inte jag inte följa med dit, så då blev det lite struligare. även om jag tror det blir bätte på sikt.

Allt är heller inte färdigt, ser att jag måste uppdatera bilderna och det vet jag inte riktigt hur jag ska göra på ett enkelt sätt. Jag är dock nöjd med att jag fick upp bloggen överhuvudtaget. Länkar kom inte med, lite extra jobb men det kan jag leva med.

En ny värld som visat sig, är  hur ompekningar och ändringar av domänadresser går till. Inte heller klart och uppriktigt sagt är jag inte helt klar över hur det fungerar, dvs jag vet nu att det fungerar olika för olika domänändelser, .se var väldigt enkel och .nu är desto krånligare (speciellt som Spray anget någon konstig e-postadress och inte ville hjälpa mig, uselt av dem).

Dock går det långsamt framåt. Jag valde Binero som webbhotell, förutom att de fick mig att känna mig som en idiot (vilket jag iofs i detta sammanhang är) när jag ringde deras support, så har det fungerat väl. Börjar långsamt förstå mig på hur jag ska gå tillväga.

För tillfället undrar jag hur jag måste göra för att få adressen lenaside.se att peka till den nya lenadahlstrom.se/blogg och att få till domänadressen allan.nu så att jag kan få till att den pekar mot lenadahlstrom.se/allan.

Under tiden gläds jag åt att jag ändå fått bloggarna på plats, inte färdigt, men ändå en bit på vägen.

Förhoppningsvis så blir 2009 ett bättre bloggår än 2008 både vad gäller text och bild, vi får se

Titta på andra bloggar om: julkort, tigertax

Testar om det verkligen fungerar, eller rättare sagt om jag verkligen kan få det att fungera. Att i denna bloggpost visa mina bilder som ligger på flickr.com.
Det är Nikke som har inspirerat mig att försöka mig på detta. Här kan du läsa hans beskrivning hur man gör. Det är många saker som han inspirerar mig att göra. Det mesta klarar jag faktiskt inte av, men jag kämpar ändå tappert på med att försöka, man vill ju hänga med

Nu verkar det som att jag lyckats och nedan kan man se bilderna från min och tonårsdotterns roadtrip.

Växjö, Lund, Malmö, Ystad, Båstad, Kungälv, Göteborg och tillbaka hem igen.

Andra bloggar om: flickr.com, bilder på bloggen, Nikke, roadtrip

Tonårsdottern är snart inte längre någon tonåring, idag är det sex dagar kvar tills den perioden är över.

Just nu är vi på en Road trip tillsammans, sitter och väntar på att hon ska komma och hämta mig på ett fik i Malmö.

Här kan man kolla in bilderna från trippen.

Helt klart är att det är kul att köra bil, vi hittar fram med och utan kartor och vi har det trevligt. Naturligtvis är Allan med

Det nya året har börjat bra, tonårsdottern är på plats och Allan har lagt sig tillrätta nära henne, faktist ovanpå.
Igår var jag på Akademibokhandeln för att köpa en bok. Eftersom jag har en viss dragning till litteratur med inriktning på psykologi, så kunde jag inte låta bli att gå runt och läsa titlar på den avdelningen, många böcker är det, som handlar om att bli lycklig.
Just nu är jag lycklig, men frågan är om jag hade kunnat vara lycklig, utan att ha varit olycklig.
Jag har haft en mindre lyckad barndom, men det är tack vare den, som jag idag har förmågan att nästan alltid hitta små saker att vara lycklig över. Åtminstone så tror jag att det är så. Dessutom så är jag inte rädd för olycklighetskänslor, istället börjar jag fundera på hur jag ska göra för att bli fri från de känslorna, för det är inte så att jag tycker om dem.
Det är inte alltid man kan påverka andra människors handlande, även om man kan öppna upp förutsättningar och visa på alternativ.

Någon författare beskrev att det som gör oss lyckliga är kärleksfulla relationer. Även om jag just nu känner mig lycklig över den nya bilen, så håller inte den lyckan i sig så länge. Häromdagen, när jag körde till landet så kändes det som om det var helt naturligt. De första bilkörningarnas lycka har gått över, även om det känns som jag erövrat en högre grad av frihet.

Det går har att ha mycket grejer, vilket jag har och som jag kan roas av. Men det som gör mig absolut lyckligast, det är när jag tänker på dem som finns runt omkring mig, de som är min familj och mina bästa vänner. Att när man känner sig som mest olycklig, så finns det alltid någon/några som får mig att se annorlunda på tillvaron och som inger mig inte bara hopp, utan även ger mig av deras klokskap vilket ger ytterligare kraft att orka. Att även ha familjen och de bästa vännerna att dela min lycka och deras lycka med, att ha nära till skratt och stoj, det är minst lika viktigt.

Nä, nu är det bäst att stanna här, annars finns det risk för att man blir patetisk, så det är väl bäst att avsluta med en bild.

Här kan du läsa mer om: lycka, lycklig, olycka, olycklig och relationer

I januari fyllde lilleman ett år och året innan låg han i magen och Allan var väldigt liten. Om några veckor blir lilleman två år och födelsedagspresenten är redan inhandlad.

En vecka i Lancaster för att lära mig engelska och inte vilken engelska som helst, utan “fack” engelska. Vet inte om jag har blivit något bättre. Möjligt är att min tidigare nästan dövhet har gjort det svårare för mig. Hursomhelst så var det en enormt rolig vecka.

Extrakongress i mars och Mona väljs till vår partiledare. Hon var redan tidigt min favorit.

I april fick jag min första ridlektion, man ser mig på hästen lite i förgrunden.

Den bästa platsen i huset, verandan. Tänk vad många måltider vi ätit där. Tror detta var den första måltiden för året i maj månad. Snart kommer jag kunna sitta där året runt, då det nu är isolerat och det är bara fönserfoder och pärlsponten som ska sättas dit.

Så tog då tonårsdottern äntligen studenten och visst är det jobbigt att bli vuxen, till sommaren som kommer, är hon inte längre tonåring.

Tillbringade sex veckor på landet, gjorde bara ett besök i Stockholm och det var under Tall Ships Race. En underbardag och vi hade tur med vädret. Det regnade varje gång vi var inomhus, men så fort vi stack ut våra snokar så sken solen. Allan var med och det finns en restaurang i Gamla stan som älskar hundar. Han fick massor av skinka.

Tråkigt att min äldsta och bästa vän bor i Luxemburg. Nu är det inte så mycket att göra något åt, utan det är bara att åka dit om jag vill umgås med min guddotter och hennes lillebror, vilket jag gjorde några dagar i augusti. Den här gången hämtade jag även en klänning, jag var inte för fet för den, vilket förvånade min vän, eller så ville hon helt enkelt inte bli av med den.

I september anordnades en manifestation för Burma, jag hade precis köpt mitt fisheye vilket kom väl till pass. Min arbetskamrat Lasse är fenomenal på att arrangera manifestationer på kort tid.

Den stora händelsen i oktober, förutom att jag klarade uppkörningen och blev en glad körkortsinnehavare, var när vi åkte till Dalarö med vår nya båt, den skulle vinterförvaring. Det är en Utter 690 som jag delar med min granne Hans. Hans pappa säger att det är den finaste båt han vet, därför fick han följa med på turen.

I november på alla helgona helgen så besökte jag för första gången pappas grav sen stenen kom dit. Tror det var för ganska exakt fyra år sen jag var där.

Allan stackarn han fick följa med och jag fattade inte att han inte mådde vidare bra. Tog en tur förbi mamma i minneslunden. Egentligen så är jag inte i behov av någon grav eller minneslund att gå till. De finns runtomkring mig mest hela tiden.

Så börjar jag så smått tro att renoveringen av mitt hus kommer att bli färdigt, åtminstone utvändigt. Det blir så otroligt fint, så småningom hoppas jag kunna installera vattentoalett, men det lär dröja, precis som det kommer göra med tornet jag vill ha.

Det är inte många bilder på Allan, men han har sin egen blogg och där har han lagt sina bilder, tyvärr fanns det ingen för januari 07, en hel månad utan en enda bild på honom, konstigt. Överhuvudtaget så har året inte varit ett fotografins år, det har varit lite för tungt, även om kameran oftast varit med, så finns det inte många fotografier jag är nöjd med.

Nu har det nya året börjat och jag har precis suttit och tittat på tonårsdotter och Allan där de legat tätt intill varandra i soffan och sovit. Tänk vad mycket det är att vara orolig för och jag hoppas på att det nya året ska bli ett lyckligt år för oss alla.

Här kan du läsa andra som skriver om: 2007

Så heter den senaste boken som Yrsa Stenius skrivit. Fick boken av Lena T i avskedsgåva då jag slutade på arbetarekommun. Nu under julledigheten har jag läst klart den. Jag började redan då jag fick den i min hand, men efter tre sidor slutade jag, vid det tillfället kändes den för sorglig. Hennes älskade tax Index hade förstorat hjärta och skulle inte leva så länge till.
Min första tax Largo, dog tio år gammal. Han bodde då hos en fosterfamilj, eftersom mamma inte var kapabel att ta hand om honom och jag hade inte tid. Jag var 20 år och mitt uppe i livet. Largo var mycket älskad och omtyckt.

Index var den enda hantax av fem taxar som Yrsa haft (åtminstone när boken skrevs) och det var han som kommit att betyda mest (hittills). Skulle kunna ge mig på en utläggning om hur det kan komma sig, men jag avstår eftersom jag har bara haft två, Largo och Allan, båda hanar, den första en riktig alfahane och den andre inte speciellt kaxig utan snarare lite undergiven. Jag vet inte varför det blivit så, kanske för att jag blivit avrådd från att skaffa mig en taxtik, därför att de kan vara lite kinkiga, åtminstone när de löper.

Largo var enormt stor och ståtligt, snäll och from som ett lamm, det var ändå han som styrde och ställde i vår familj. Min mamma for som en vante efter den 15 kilo tunga taxen. Han hade inte ett uns fett på kroppen och inte lilla mamma heller, hon var väldigt liten och tunn, vilket gjorde att hon inte riktigt orkade stå emot. Han skällde dessutom på allt och alla, vilket var ganska så irriterande eftersom lägenheten låg bredvid hissen och så fort den satte igång, då skällde Largo.

När vi köpte Allan så var det en dvärg- eller liten normaltax vi valde. Nu är han inte riktigt lika stor som giganten Largo, men nästan, så inte blev det någon liten Paris Hilton tax som vi tänkt oss.

Jag minns de gånger då Largo låg i min säng, sovandes tätt intill. När jag tyckte att jag fick för liten plats, eftersom han hela tiden kom närmare och närmare, så föste jag iväg honom och då morrade han dovt. Allan morrar aldrig åt mig, det törs han inte. Åt andra kan han göra markeringar om det är något som inte är bra eller att han vill ha sitt ben ifred, men det är väldigt väldigt sällan. Han skäller inte heller så ofta, mer än det rena glädjeylandet när han möter de han tycker om och om han har det tråkigt.

Yrsa beskriver de olika temparementen och läggningar som hennes taxar haft och jag inser att Allan inte är som alla andra. Det säger älsklingsmoster, att det har hon sagt hela tiden. Allan är nästan alltid glad, skulle tro att han är det även när han sover och man hör honom gläfsa. Den enda gång han var riktigt deppig var när han hade noskvalster och inte kände några dofter. När han tycker att han vill ha uppmärksamhet då jag sitter vid datorn, tränger han sig på och lägger sig på tangentbordet viftandes på svansen. Precis som Largo så älskar han mat, lämnar aldrig något kvar i skålen.

När jag läser boken så känner jag att det som är gemensamt med Yrsa är kärleken till taxar, i övrigt hittar jag inte så många samhörighetskänslor, vi är från två olika världar även om vi nu bara har Hammarbysjö mellan oss. Men det betyder inte att jag sträckläste boken och att jag tyckte väldigt mycket om den.

Allan har sin egen blogg, han skriver oftare än jag, men så tycker han att det är lite roligare än vad jag gör just nu.

Här hittar du andra bloggar om: Yrsta Stenius, taxar, tigertaxen Allan, Taxar kärlek och sorg och Allan

Allan blev på försommaren tillfrågad om han ville vara med som en interiörhund i tidningen Gods&Gårdar. Nu äntligen har numret kommit ut. Han gör sig väldigt bra på bild. På Allans egen blogg kan man läsa mer och titta på hur bilden blev.