Om 2007 var ett riktigt uselt år, så blev 2008 riktigt fantastiskt i jämförelse.

Lycka är att ha sitt stora och lilla hjärtat liggandes i soffan. Den här bilden gör mig extra lycklig varje gångt jag tittar på den. Januari var en riktig jojomånad, svårt att veta om man skulle vara glad eller ledsen.

Mina hjärtan

Verandan på landet, den blev så fin och det är ett ställe jag verkligen trivs på. Det var från och med februari som jag återigen, efter omfattande yttre underhåll, kunde tillbringa tid i huset.

Februari - Husets hjärta

Även om jag älskar att vara på landet, så drar jag mig gärna mot havet. Att få tänka tankar i ljudet av havet, finns det något bättre? Att ha tagit körkort och dessutom införskaffandet av bil, har underlättat att ta sig till ställen som jag annars alltför sällan skulle ha besökt.

Mars - Björkvik vid Ingaröfjärden

Att jobba på Socialdemokraterna är både speciellt och spännande. På partistyrelsens möte i april, hade Miljöpartiets språkrör bjudits in och även Vänsterpartiets ordförande och viceordförande (dock inte samtidigt), ett historiskt möte. I övrigt var april en månad då det hemskaste hände, det som man inte tror kan hända. Det finns mycket man kan oroa sig för, men efter denna händelse så är det många problem och svårigheter som känns så väldigt värdsliga.

April - Partistyrelsen möter språkrör

Att åka båt runt i Stockholms är trevligt. Jag uppskattar mer Gröna Lund från sjösidan än att vara där. Var en kväll inne på området och tävlade i femkamp. Efter tävlandet åkte jag virvelvinden. Mådde illa och var tvungen att åka hem.

Maj - Gröna Lund från sjösidan

Ett gäng glada vänner hjälpte mig att det sista lagret på huset. Det var det första arbetslägret jag någonsin anordnat och det lär nog kunna bli fler. Det gick bättre än jag trodde och var väldigt trevligt. Helgen efter kom ytterligare ett gäng, lika trevligt igen och huset blev färdig målat.

Juni - Arbetsläger

Tänk att det var i juli för 20 år sen tjugoåringen tittade ut. Helt otroligt vad tiden har gått fort. Hon bjuder mig på Fanta blandet med rosévin och det var inte gott. Kanske att jag hade tyckt det varit gott om jag varit varit 20 år. Det var en rolig kväll med många av hennes vänner på balkongen. Vi hade några dagar innan varit på en Roadtrip, juli var en bra månad.

Fanta och rosévin

Oplanerad men ändå väldigt trevlig seglingstur från Kalmar till Karlslund (Gålö). Först inblåst i några dagar i Kalmar och första seglingsdagen var jag sjösjuk, det är inte roligt. Men så fort det slutar att gunga så mår jag bra igen.

Segling

Var bröllopsfotograf vilket var kul även om det var nervöst. Hittade en gammal Leica som varit min pappas. Kul att återigen fotografera analogt. Det blev några annorlunda och roliga bilder trots avsaknad av ljusmätare.

Analogt

Fick besök av den godaste guddottern på hennes lov i oktober. Det är lite trist att hon och hennes busiga bror bor så långt bort. Fast det är alltid roligt när de kommer på besök eller när jag besöker dem. Fast det blev inget besök i Luxemburg 2008, så jag får se till att det blir av i år.

Godaste guddottern och busigaste brodern

Jag gillar livet på landet, jag gillar mina grannar och jag skulle mycket väl kunna tänka mig en islandshäst. I november hittade jag dessutom stora fina gula kantareller och massor av trattisar.

November - Livet på landet

Inser när jag nu laddar ner den sista bilden för året, att det blir mycket landet. I december fick jag braskaminen installerad och godkänd av sotaren. Jag trivs oerhört mycket i mitt hus, trots att jag bara kan duscha i tre minuter, för sen tar varmvattnet slut och att mulltoan ligger i uthuset. Det är ett paradis och kanske att det så småningom blir till ett permanent boende, vi får se, det blir iallafall inte så under 2009.

December - Årets avslut

Andra bloggar om: 2008, året i bilder, sommarhus, veranda, havet, lycka, 20

Allan är helt hopplös, han vill bara umgås med grannens hund och göra barn. Våra promenader är inte längre vad de varit. Jag får dra honom fram på vägarna och det är i längden väldigt tröttsamt.

Så idag tänkte jag, vi tar bilen och åker iväg (inte vidare miljövänligt även om jag kör på etanol) och åker till Fjärilsstigen i Stora Vika.

Stora Vika är ett fascinerande ställe, det lilla samhället byggdes upp i samband med att man började bryta kalksten för att kunna tillverka cement.

Nu har Naturskyddsföreningen i Nynäshamn, tillsammans med kommunen och om jag förstått det hela rätt, även bolaget som nu äger området, gjort iordning en alldeles speciell fjärilsstig.

Det tar bara några minuter att åka dit och det är både ett väldigt vackert ställe, samtidigt som det är underligt och stundtals gör det ont i en, när man ser vilket sår kalkbrottet har orsakat i naturen. 1200 ton kalk per dag, bröt man under den mest produktiva perioden.

Det är hela tiden en massa varningsmärken om att det är stup och att man inte får gå nära kalkbrottet (det är ett stängsel längst hela vägen), men när vi väl gått runt den tre kilometer långa stigen och är på väg tillbaka, då ser vi ytterligaren en mängd varningsmärken och undrar vad det egentligen är som gäller.

Vägen kantas av en mängd informationstavlor som är väldigt informativa och handlar om både fjärilar och hur det gick till på den tiden man började med cementtillverkningen. Redan på stenåldern fanns det bosättningar i området.

Sen helt huxflux och utan att riktigt se något sammanhang, så dyker en grind upp. Vi förstod inte riktigt varför, kanske är det genom den man går för att ta sig ett dopp, en sjö vid sidan av kalkbrottet. Den påminde mig lite om böckerna om Narnia, där en lyktstolpe har en central roll när barnen går mellan de olika världarna. Fantasierna sätter fart i mitt huvud om vad som kan tänkas hända om man öppnar grinden och går över på andra sidan. En annan dag ska jag pröva.

Tråkigt att det dessutom finns en del byggnader som förfallit och som inte är vidare vackra, även om jag fascineras av dem. Det finns en viss spänning i gamla fabriksbyggnader (eller som i detta fall silosar).

Det var en trevlig utflykt och en alldels lagom lång sträcka att gå. Det tråkigaste, om man nu ska ha något att gnälla på, var att vi såg inte en endaste fjäril.

Här kan du läsa andra bloggar om: fjärilar, Stora Vika, Nynäshamn, cementtillverkning, kalkstensbrott, grindar

Idag har jag varit på Lisö tillsammans med M för att besöka C. Att ha semester och åka på visiter i grannskapet är trevligt. Dessutom fick jag ratta en BMW och jag måste erkänna att min Ford focus är seg i jämförelse, det är inte alls lika mycket drag i motorn.
Det som är bra med att åka hem till folk är att man kan få bra idéer. Tänk vad man kan använda en parabol till Ska tipsa min närmaste granne på landet, hon kommer att bli lyrisk.

Efter att ha kommit hem så fick vi själva besök. Helt klart är att Allan och Sirius inte är speciellt goda vänner. De morrar och reser ragg, Sirre fick tillslut då solen gått ner, sätta sig i bilen. Vi funderar på att ta hjälp av en hundpsykolog,

För tredje dagen i rad, grillade vi. Det är tecken på att man har semester.

Här kan du läsa andra bloggar om: ved, parabol, hundar

Jag har inget riktigt bra svar på det, men min första semester måndag började väldigt bra.
En glad jycke som fått tuppjuck för att grannens hund löper och som väckte mig vid åtta-tiden. Nu gjorde det inte så mycket för jag såg direkt att himlen var klarblå.
En runda med Allan och sen kaffe och nättidning (lite trist, men bättre än inget), läste om de gamla folkpartisterna och deras debattinlägg på DN. FRA-frågan har blivit större än vad jag tror någon egentligen kunde förutse. Det har blivit symbolfråga och jag tror och hoppas att regeringen kommer att inse betydelsen av det starka motståndet till lagen.

Efter nättidningsläsandet så gick vi ner till bryggan och badade, första doppet i sjön för i år. Fast inte första doppet, för det gjorde jag i lördags då vi besökte vännen M på Tranarö, och det doppet var i Östersjön och betydligt kallare.

En sak som man kan avgöra om den första dagen på semestern är ok, är att vattnet är badbart.
Det andra är att det helt plötsligt kommer en traktor som gör att det inte längre är möjligt att lyssna på sommarprataren. Om man inte går in och stänger dörren vill säga. Det betyder att solen skiner och att det är bäst att passa på att ta in höet.

Nu hade vi inte lust med att vara inne, istället bar det av till Granngården för att köpa sele till Allan, ny vimpel till flaggstången och ett cyklop till lilla P. Vi hamnade förvisso både hos Priskrossaren, ICA och Plantshopen innan vi tog oss hem till lunchen som stod framdukad.

Efter lunchen och en promenad med Allan så blev det ännu mer bad. Nu tillsammans med kameran som förra året fick ett undervattenshus.

Lilla P simmade runt med cyklopet och när hon tröttnat, så fick jag låna det. Det fungerade, eftersom jag inte har något vidare stort huvud. Tyvärr så är det inte direkt något kristall klart vatten, men jag känner mig lite sugen på att köpa ett eget cyklop, en snorkel och ett par simfötter.

>

Nu har vädret blivit sämre och det dags att gå till grannen och äta middag. Lite hungrig är man efter dagens alla vedermödor.

Tonårsdottern ska snart komma och hälsa på, snart fyller hon 20, inte många dagar kvar, vi längtar efter att hon ska komma

Här kan du läsa andra bloggar om: undervattensbilder, bada, semester, sommar och sol

Nu är det åttonde året i rad som vi har traditionsenligt firande på landet. Iofs så vet jag inte om kan säga att vi har några egentliga traditioner, utan det blir lite olika beronde på hur många vi är och vad vi känner för.
I år var det först sill och potatis i röda huset, efter det kaffe och tårta. För att orka med hela kväll, lite vila och sen var det dags för förematen drinkar i det gula huset.
Kvällen avslutades med grillning och efterätt i det vita huset.
Allan lekte hela dagen och kvällen med lilla Selma 13 veckor.
Kameran fick vara med till en början

Ullas fantastiska goda silltårta och sill från Nynäshamnsrökeri.

Vi hade väldigt tur med vädret. Vid halvsextiden på kvällen kom några små små droppar och jag tog in kuddarna från hammocken. Men några sekunder senare sken solen igen.

Här kan du läsa andra bloggar om: midsommarafton, jordsgubbstårta, sill och potatis, traditioner

Det är lite speciellt med livet på landet. En vän frågade om det inte var ensamt. Nä, det är sällan ensamt, tvärtom.

För tillfället är jag dock nästan helt själv, taxen Allan ligger över mina ben och däser i pinnsoffan på verandan. Förutom när han ser något röra sig, kan vara ett rådjur eller rent av ett vildsvin, då far han upp och skäller. Vildsvinen har varit och bökat i gräsmattan, men inte under tiden vi har varit här, de är väldigt skygga.
Hörde talas om en hund som nyligen blivit attackerad av ett vildsvinssugga. Den hunden ligger just nu på Bagarmossens djursjukhus.

Livet på landet innebär att ofta att vi dricker mousserande vin (champagne kallar vi det för, men det är det inte), drinkar eller helt enkelt bara hemmagjord saft.
Vi, det är jag och mina grannar och det är sällan jag äter middag själv när jag är på landet.

Idag har jag och Allan varit ute på två långpromenader och den här tiden på året, har en väldigt speciell doft, som man kan känna när man går i skogen, till det kommer fågelkvittret.

Syrenerna blommar och jag ser dem när jag sitter på glasverandan, även äppelträd står i full blom, otroligt vackert.

Jag önskar att helgen vore längre och att jag kunde få stanna kvar i lugnet ytterligare några dagar.
Men tyvärr, vardagen pockar på och jag måste upp tidigt imorgon för att hinna hem till stan, innan bilköerna börjar.

När huset blir lite mer beboligt. Inte bara det att jag ska börja på ett nytt jobb, hela sommarhuset håller på och genomgår en riktig “makeover”. Nytt tak, ny panel och nya fönster. Tyvärr innebär det att det inte är så kul att vara där för tillfället. Men när det är färdigt, kommer det att bli hur fint som helst. Fast det kommer nog ta lite tid för rosorna att växa upp igen. De är helt nedklippta, numer nästan osynliga.

Det är en ny häst i hagen, väldigt söt, måste vara Lillan. Tyvärr är objektivet inte det bästa att fotografera något litet med på långt håll.

Allan träffade på en kompis, hon fick vara lös, det fick inte Allan. Jag oroar mig för att han luktar sig till ett rådjur och sen försvinner. Nog för att han säkert skulle komma tillbaka, men det finns en del trafik och påkörda hundar är inte helt ovanligt, tvärtom.

Allan börjar tröttna lite på mitt nya objektiv, ett fisheye. Men han trivs bra på landet och på bryggan.

Det känns och syns verkligen att hösten är på väg. Lite kyligare och trädens löv blir mer och mer gula och röda. Dessutom så var sjön fylld av skräniga fåglar. Tror de höll på att samla ihop sig för att flyga söderöver.

Och hur det går med körkortet, det får vi se. Ännu så länge har jag inte haft någon uppkörning och har några lektioner kvar innan det är dags. Fast tiden för första uppkörningen, den har jag fått

Här kan du läsa fler bloggar om: höst, hästar, tigertaxen Allan, renovering, rosor och fisheye

…mördarsniglarna. Läser i DN att de nu även har övergått att äta på böndernas åkrar. Läskigt det där med att sniglarna åker med i fodret till kossorna och hur deras magar kommer kunna hantera dessa slemmiga varelser. Tänk om de blir sjuka.
Jag tycker att de är förskräckligt otrevliga och har svårt att se mig själv plocka upp dem i trädgården. Än har de inte hittat tomtgränsen, men det räcker att stöta på dem på vägen för att jag ska äcklas.

Läs mer på dessa bloggar om: mördarsniglar, trädgård, foder

I lördags fick jag uppleva “livet på landet” mer som det “riktiga livet på landet”. Bonden på Södra Enby hade bjudit in barn och vuxna på den årliga betessläppet, dvs den stora dagen på året då korna släpps ut på grönbete efter ett ha stått i ladugården under vintermånaderna. Dessutom fick vi se kalvar, tjurar och för dagen även mjölkbilen som kom för att hämta mjölken.

Korna travade ut en efter en och ibland i klunga. Några av dem stannade upp och bligade på oss människor som stod och tittade storögt på de glada korna. De var alla mjölkor och juvern var otroligt stor på de flesta av dem.

Alla korna tågade förbi för att sedan sprida ut sig på betesängen. De såg väldigt glada och harmoniska ut där de strövade omkring.

Bonden och hans familj hade bullat upp med hembakt, kaffe och saft och vi fick sitta på höbalar.

Mjölkbilen kom då vi var på gården, det var nog första gången jag fick se en tankbil på nära håll. Om jag uppfattade det hela rätt så rymde tanken 2300 liter mjölk. Ett prov tas på mjölken i cisternen och skickas till ett laboratorium för analys.

Allan besökte kalvarna, han fick sig en rejäl slickpuss. Bilden är lite suddig, för jag ville inte skrämma upp dem med blixten. Kalvarna och sedemera kvigorna får samma namn som sin mamma, det som skiljer dem åt är numret.

Kor har inga framtänder i överkäken, de biter av gräset med sin starka tunga. Kalven tas bort från sin mamma efter två dagar. De blir matade med råmjölken och sen ytterligare ett par månader med mjölk innan de börjar äta “vanlig mat”. Hornen tas bort på kalvarna ganska så omgående.

Tjurarna stod kvar i ladugården och Allan var faktiskt lite rädd för dem.

När vi åkte från Södra Enby så stod några kossor och tittade på oss. En av dem hade kvar ett av sina horn.

På väg till Granngården dit vi skulle för att köpa hundmat och lite annat samt göra ett förarbyte (det var dags för mig att få övningsköra) så sprang ett rådjur över vägen.

Andra bloggar om: livet på landet, betessläpp, kor, kalvar, mjölkbil, bonde, juver, Allan

En anledning till att inte åka till landet är huggormen och även de ormar och snokar som inte har giftiga bett. Igår låg det en huggorm på vägen och jag fick hjärtat upp i halsgropen och började flämta. Allan brydde sig inte alls och det berodde nog på att ormen var död, stendöd.
Med lite ryckiga rörelser fick jag fram mobilkameran, inbillar mig att det är bra medel att bli av med fobin eller åtminstone lindra den.

Kommer att oroa mig och jag kommer med stor sannolikhet klampa fram i grova gummistövlar tills jag glömt mötet med den döda ormen.

Fler bloggar om: huggorm, livet på landet