Imorgon har Socialdemokraterna i Stockholm ett representantskap. Varje förening som anslutit sig Stockholms arbetarekommun (som är samma sak som Socialdemokraterna i Stockholm (endast kommunen) men som väldigt få förstår vad det betyder och många vill ändra namn på, men som nostalgikerna älskar mer än att göra vår organisation förståelig för omvärlden) har rätt att utse ombud till detta “rep”.

Imorgon onsdagen den 13 oktober, ska representanskapet ta beslut om vilka som ska utses till s-landstingsråd och s-borgarråd fyra år framåt, de som mao ska se till att vi tar revansch och vinner valet 2014.

Den som förbereder detta val, är styrelsen för Stockholms arbetarekommun, de är valberedning och förbereder förslaget inför morgondagen.

Idag berättade en representant för styrelsen vid ett möte vilket som var styrelsens förslag.
Förslaget löd, Carin Jämtin, oppositionsborgaråd, Tomas Rudin, arbetarekommuns kommunsekretare (ungefär som 1e ombudsman men som har rösträtt i styrelsen, en slags VD som har rösträtt i styrelsen), Roger Mogert, oppositonsborgarråd samt som heltidare Terese Lindberg, idag heltidare på 60 procent.

När det gällde landstingsråd, var förslaget Dag Larsson, oppositionslandstingsråd och som heltidare i mån av tilldelning av resurser Nanna Wikholm och Johan Sjölander.

Och jag är kritisk, väldigt kritisk. Vi har gjort ett uselt val men ändå så ska alla sitta kvar, här ska inte en gnutta förändring ske. Alla tre inklusive heltidaren som är på förslag till Stadshuset sitter idag även som ordinare i kommunstyrelsen och har gjort de senaste fyra åren.

Detta är inte en ok signal varken till partiorganisationen eller omvärlden.

Det är inte ok att vi som är ombud på representantskapet inte fått information om vad vi ska ta ställning till. Att jag fått veta det är för att jag i söndags fick höra skvallret och att jag idag befann mig på ett “rätt möte” är jag inte riktigt bekväm med.

Vet inte vad jag ska göra av min frustration. Jag hatar verkligen när inte alla har samma information och kan diskutera och ta beslut efter samma förutsättningar. Jag la ut förslaget på facebook, då är det iallafall fler som får veta.

Socialdemokraterna vill bli “en modern folkrörelse” och den här processen har visat på en motsatt riktning och det oroar mig, egentligen mer än att vi förlorade valet och att vi ombud nu förväntas låta bli att utkräva ansvar. Långsiktigt är dessa dolda och slutna processer förödande.

(Kollar här min e-post, den som jag som ombud fick ett meddelande till i lördags att det inte fanns något beslut, men jag har inte fått något nytt som innehåller det som styrelsens representant presenterade idag.)

Under veckan som varit har jag varit smått irriterad över folkpartiledaren Jan Björklunds dumma dönicke förslag om ogiltig frånvaro i skolbetyget. Socialdemokraten Ylva Johansson  tyckte att det skulle kunna vara ok, även om det inte skulle ge någon effekt, utan mer ses som en markering att det är viktigt att en elev är i skolan, jag håller inte med henne.

Vidare har jag läst i argumentationen om frånvoro i betyg, att det skulle vara avskräckande från att skolka, leda till att elever får förbereda sig inför vuxenlivet, att föräldrarna får reda på skolket etc etc.

Nu tycker jag att man ska tänka om och ha lite tvärtänk gällande skolket. Det är dags att sätta de vuxna förebilderna i fokus.

Tiden är inne att införa en nollskolkvision och här är mitt förslag till hur skolan så kunna uppnå den vision.

1. Politikerna sätter upp mål om nollskolkvision och kräver av landets skolledningar att de tar fram planer för hur de tänker uppnå visionen.

Men som vi alla nog vet, så räcker det inte med skrivna planer, det måste även till en del annat som visar hur allvarligt vi alla ser på skolket och hur viktigt det är att elever är med och deltar i skolarbetet och att lärare/personal tycker det är viktigt.

2. Ställ krav på att lärarna omgående informerar föräldrarna om en elev inte är på plats, om det inte är så att det redan finns någon sjukanmälan el dyl. Detta ska gälla inom alla delar som finns inom skolan, dvs även på fritids/eftermiddagsverksamhet etc. Har man sagt att man ska vara på plats, så måste man meddela att man inte kommer vara där. Det handlar både om kontroll och resurser.  Signalen måste vara att skolan och dess personal alltid bryr sig om eleven, något kan ha hänt och dessutom att man har respekt för våra gemensamma resurser. Är man inte på plats kan resurserna användas på annat sätt, till gagn för de som är närvarande.

3. De lärare/skolpersonal som underlåter att direkt anmäla frånvaro till föräldrarna får skriftlig varning, efter tre varningar blir det löneavdrag.  Detta blir en av skolledningens uppdrag att genomföra. Kanske måste man gå längre, alla lärare passar tyvärr inte att vara lärare. Det är likadant i skolan som på andra arbetsplatser, alla är inte rätt person på rätt plats, utan borde bli rätt någon annanstans. Signalen till lärarna om hur viktig nollskolkvisionen är, ska inte kunna undgå någon av dem.

4. Skolledningen måste se till att göra uppföljningar, när en elev haft tre tillfällen med ogilitig frånvaro har de ansvar för att ta reda på varför. T ex kan vara att sammankalla en elevträff med lärare, elev och föräldrar. Viktig är lyhördhet för vad som kan vara fel, hemförhållanden, mobbing, depressioner, eller lathet och oavsett orsak, vara ett stöd för eleven.

5. Politikernas roll är dessutom att se till att det finns resurser. Här handlar det mindre om fler lärare och mer om fungerande stödsystem. Visst, det är trista detaljer, men ofta är det detaljerna som avgör helhelheten. Fungerande användarvänlig teknik samt rätt i uppgifter i rätt register (t ex rätt telfonnnummer till rätt föräldrar)  är något som måste finnas för att en lärare ska kunna ge en snabb återkoppling till berörda.

Vidare tycker jag, att det är dags för skolledning, lärare, skolpersonal samt arbetsmiljö  att få bli utvärderade av eleverna. Inför ett NEI (Nöjd Elev Index) det är dock en annan diskussion om än så oerhört viktig.

Läs även andra bloggare om: skola, nollskolksvison, skolledning, lärare, folkpartiet, socialdemokraterna, tvärtänk

Igår på DN debatt Carin Jämtin gruppledare för socialdemokraterna i Stockholms stad om att kapitalisterna inte ska få tjäna pengar på offentlig vård och omsorg och idag skriver sex stycken socialdemokratiska kommunpolitiker från Stockholms län om att vi måste sluta motarbeta friskolorna.

I grunden är jag emot att “kapitalister” ska få göra vinster på offentlig finansierad verksamhet och lägga pengarna “egen ficka” dvs bli rika på “mina skattepengar”.

Det som gör det hela så problematiskt är människors olika drivkrafter, vissa drivs av en inre övertygelse andra av pengar (och så en hel del andra krafter) samt samhällets icke oändliga resurser.

Visst finns det både bra och dåliga skolor (och vårdinrättningar med för den delen) drivna i offentlig regi, precis som det finns bra och dåliga icke offentligt drivna.

Att resurserna ska fördelas efter behov helt klart och friskolor ska ha samma krav och villkor som de offentligt drivna. Dessutom inte minst viktigt, ska friskolorna vara öppna för insyn. Dvs de företag/organisationer/kooperativ etc som drivs med offentliga medel, ska omfattas av offentlighetsprincipen och dess regeleverk även de, utan undantag.

Tror inte att resurserna alltid är det största problemet (även om även det naturligtvis är av central betydelse) utan det är styrningen och ledningen av våra skolor.

Skolor ska inte heller få privatiseras för sakens skull, i tron att privata driftsformer alltid är bättre, för så är det absolut inte. Det finns även de som arbetar inom den kommunala skolan som tycker att de drunknar i administrativa pålagor, byråkrati och segdragna beslutsgångar, vilket gör att personal hellre jobbar i en friskola därför att där slippa alla pålagor. Finns det några lösningar inom den kommunala skolan för att förenkla?

Jag tycker dock att det mest är intressanta är hur ska vi gå tillväga för att få skolledningar att driva och utveckla våra skolor enligt de övergripande mål som politikerna beslutar om och hur ska kvalitétskontroll och uppföljning ske? Det är ändå ledningen för en skola som sätter dess prägel och i allra högsta grad avgör om det är en bra eller dålig skola.

Eftersom jag inte tror att mer resurser automatiskt ger en bättre skola, utan att det är styrning och ledning av skolorna som är det mest centrala, så är frågan, vilka olika åtgärder behöver göras för att få de bästa skolledningarna? (Och dessutom klara av att behålla dem.) För jag tror att det är nyckeln till att få de bästa skolorna.

Spännande är, att det inte finns bara ett svar på frågan eftersom vi alla har olika drivkrafter inom oss.

Läs även andra bloggares åsikter om friskolor, skolpolitik, driftsformer, kommuner, privatiseringar, målstyrning, kvalitétsuppföljning

Tycker det är trist när det blir hårda och inte speciellt relevanta tongångar mellan  partier som ställer upp i EU-valet. Det gagnar inte mycket debatten om de olika politiska ståndpunkterna och väljarna blir inte mycket klokare. Nu är det en vecka kvar till valdagen och det är en viktig vecka.

När det gäller röstsedlar, så har socialdemokraternas valsedlar inte så sällan  blivit utbytta mot andra, i mitt tycke mindre trevliga partiers valsedlar. Det är inte okej, det är inte heller okej att något partis valsedlar inte finns att tillgå, det är inte demokrati varken om det är ett stort eller litet parti.

För egen del, så skulle jag inte kunna rösta på ett enfrågeparti. Svårt att se vilken fråga som skulle kunna vara så viktig, att alla andra blev oviktiga. När det gäller Piratpartiet så vet man ju inte var de hamnar just i andra frågor. Vet inte heller vad som skulle kunna få mig att rösta på ett annat parti än socialdemokraterna, om jag ser till helheten (visst finns det en eller annan fråga som jag inte delar åsikt om).

Till den socialdemokratiska partikongressen 2005 skrev Stockholms arbetarekommun en motion som handlande om upphovsrätten visavi patenträtt. Det var då en het fråga om rätten att kunna ta patent på en “text”  som till exempel behövs för en viss funktion i en applikation. Det fanns lobbygrupper som försökte påverka besluten i EU, från bägge hållen.

Kan man ta patent på en “text”? Det tyckte jag inte då och det tyckte inte heller socialdemokraterna i Stockholm, i dessa fall måste det vara upphovsrätten som gäller. Det var för fyra år sedan och det känns i den nuvarande debatten om upphovsrätt och fildelning redan gammalt.

Jag hoppas att vi som socialdemokrater kommer klara av att ha debatten levande både inom och utom partiet om hur vi ser på framtidens möjligheter. Tror, eller snarare är jag övertygad om, är att om fyra år kommer vi kunna titta tillbaka och se att utvecklingen återigen gått framåt och vi som är socialdemokrater är med och har gjort skillnad på ett positivt sätt. Jag tror på öppenhet och jag är anhängare av och tror på, att det är tillsammans som man kan uppnå underverk som alla kan ta del av.

Läs även andra bloggare om: socialdemokraterna, patent, upphovsrätt, piratpartiet, framtiden, EU-val

Läser en gammal (sen förra året) intervju på dn.se med Magdalena Ribbing där hon berättar vad hon bland annat lärde sig av sin far när hon var barn och hur skulle använda besticken på rätt sätt:
“Vi ifrågasatte om det egentligen spelade någon roll och pappa sa: -Först ska ni kunna det, sen kan ni strunta i det.”

Det handlar om att vara säker i olika situationer, vilket underlättar om man lärt sig vad det är för regler som gäller vid olika tillfällen och vilka av dem som man för tillfället väljer att bryta mot.

Gäller det då både i politiken och vid matbordet att bete sig på rätt sätt? Tycka på rätt sätt och uttrycka sig på ett lämpligt sätt samt att veta om man bryter mot en eller flera vett- och etikettsregler?

Skulle tro det och om man är tillräckligt begåvad på just det då kan man nog gå långt.

Viktigaste regeln som man dock aldrig bör bryta mot och vilken det gäller att ha koll på om man vill göra karriär, det är att hålla reda på vems dukade bord man sitter vid och vem man har till bordet, även om man låtsas som om man inte vet.

Här är mitt dukade bord.

PS Bör nog tillägga att med politiken avses inte specifikt partipolitiken.
Kanske ytterligare ska tillägga att jag ibland umgicks med Magdalena Ribbing då jag var barn, det har inte hjälpt DS

Här kan du läsa andra bloggar om: Andra bloggar om: vett och etikett, regler, bryta mot regler, Magdalena Ribbing, dukat bord, göra karriär

Snart är 2008 över och om några dagar kommer raketerna spraka i allsköns färger utanför mitt fönster. Jag är inte mycket för raketer, varken utanför mitt fönster eller någon annanstans.
Just nu, kan jag inte heller låta bli att tänka på Gaza och på de människor som nu befinner sig mitt i skräckens centrum. Det är då svårt att känna känna glädje då raketerna tjuter över sjön.

När jag i slutet på 70-talet satte på mig en palestinasjal, sa min pappa åt mig att ta av den. Han tom förbjöd mig att ha den på mig. Han reste mycket mellanöstern tillsammans med sina kameror och med sig hem hade han upplevelser som få vill ha. Min pappa sov dåligt månader efter dessa resor.
För honom symboliserade palestinasjalen galenskap, inte palestiniernas galenskap, utan den galenskap som kan utlösas då en människa inte kan hantera symboler som för dem står för något ont.
Pappa var rädd att jag skulle bli skadad om jag bar en palestinasjal.

Han kände med palestinierna, och menade att de var ett förtryckt folk och förtrycket föder våld. Den dagen förtrycket av palestinerna upphör, då kommer våldet att upphöra. Den dagen kanske jag kan glädjas åt nyårsfyrverkerierna då jag tittar ut genom mitt fönster.

Läs även andra bloggar om: palestinier, Gaza, förtryck, palestinasjal, nyårsraketer, fönster

Jag är uppriktigt ledsen över att jag inte kan vara med och delta på dagens FRA-demonstrationer. Kommer att sitta på tåg till Göteborg och sen är det möten och åter möten i två dagar.

Skulle kunna sägas vara en sällsamt dålig planering och så är det kanske, men det fanns ingen annan tid att åka. Dessutom är jag beroende av andra personer och deras planeringar.

Erik på uppstuds vet jag kommer att vara aktiv hela dagen i Stockholm och så naturligtvis Nikke som dessutom tänker bullra lite extra ikväll.

På svart måndag hittar man dagens program med talare.

Läs andra bloggar om: FRA-lagen, FRA, sossar mot storebror

Jag kan helt enkelt inte förstå varför det ska kastas stenar och fyrverkeripjäser. Jag är inte vidare fotbollsintresserad men har ändå alltid varit AIKare.

Återigen kan man läsa i tidningen (DN) om vad som skett på Råsunda.

Det är inte vettigt att polisens resurser ska gå till att hålla ordning på fotbollsmatcherna och frågan är vad som ska hända med våra stockholmslag. Kanske är det dags för en stunds paus för eftertanke?

Trist att så få kan förstöra för så många och att de får kosta så mycket.
Till en början tycker jag att vi förbjuder huliganerna att besöka våra fotbollsarenor.

Här kan du läsa mer om: AIK, Hammarby, derby, fotboll, Råsunda, huliganer, fotbollsvåld

Jag förstår tanken om att ha en lag som säger att vi måste visa civilkurage och ingripa när vi ser ett brott begås.
Själv har jag en gång jagat en narkoman i Södersjukhusets kulvertar, han hade stulit en video i vårt lunchrum. Jag antar att det var min reptilhjärna som slog till.
Det var inte särskilt begåvat och trots att han till slut blev fasttagen, så vet man ju inte vad som skulle kunna ha hänt.
Vad hade hänt om jag inte ingripit om det funnits en lag om civilkurage, det går inte att säga. Och det är väl det som är problemet med en lag, att det finns så många olika situationer och därmed olika tolkningar.

Olle som blev påkörd och dog efter att ha upptäckt några som slangade bensin (läst i DN) hade lagen haft någon nytta för honom?

Däremot så måste vi börja visa mer civilkurage och ingripa framförallt när vi ser att någon människa håller på att skadas, frågan är om det är möjligt att det finns andra vägar att gå, än att stifta en lag.

DNs ledarsida tar upp en del av den komplexa problematiken.

Här kan du läsa andra bloggar om: civilkurage, civilkuragelagen, lagförslag,

Måste säga att det är inte många bland alliansens riksdagsledamöter som har imponerat, hittar bara en, Camilla Lindberg
Hon verkar dessutom ha en bra koll på hur det parlamentariska arbetet går till. Om jag förstått det rätt och vilket hon också säger till Politikerbloggen, så har hon hela tiden haft en rak linje i sin partigrupp där hon diskuterat frågan och inte i media, för att sen backa. En riktig hjältinna med andra ord.

Det är tråkigt för den moderata riksdagsmannen Karl Sigfrid att han fört ut sina åsikter på bloggen, men inte tydligen inte tagit ställning och reserverat sig i sin partigrupp. Kanske borde vissa riksdagsledamöter få sig en duvning i hur man beter sig i riksdagen och mot sina partikamrater. Kanske att han har förutsatt att alla hans partikamrater läser hans blogg och att det räcker.

Centerpartisten Fredrick Federley verkar ta varje tillfälle i akt till att få visa upp sig. Nu gick det, precis som i salladsbarsaffären, inte så bra, förtroendet för honom har sjunkit ytterligare. När det gäller, så är han inte bara okunnig (vilket han var då det gällde att bedriva rörelse) utan även feg.

Birgitta Ohlsson, undrar varför hon inte röstade mot, utan bara la ner sig röst? Hon brukar visa på högre grad av mod, så även hon är lite av en besvikelse. Men det går inte att jämföra med hur Federley och Sigfrid har hanterat frågan.

Vad socialdemokraterna tycker, kan du läsa på hemsidan.

Det är inte ofta man ser flaggor från SSU, Miljöpartiet och MUF på samma sida vid en demonstration.

Taxen Allan (som själv skrivit några rader om vad han tycker på sin blogg, “En tax tankar”) var med iklädd i vit tröja som vi andra.

Här kan du läsa andra bloggar om: FRA-lagen, övervakning, politik, FRA, moderaterna, regeringen, avlyssning, personlig integritet, e-post, riksdagsledamöter