Det är nu kanske dags att göra ett nytt försök att få lämna blod.
För snart tjugo år sen, gick jag ångestfylld till Södertappen på Södersjukhuset tillsammans med några av mina dåvarande arbetskamrater.
Ångest pga att jag var och är fortfarande så fruktansvärt spruträdd. Tonårsdottern var dryga året och jag tänkte att tänk om något skulle hända henne. Att kräva att andra ska ge blod, som jag eller hon kanske någon gång skulle få ta emot och jag själv skulle låta bli att ge, det kändes inte rätt.

Så jag tog mod till mig och tänkte på den fina muggen med lingon på, som man kunde välja som present när blodet var lämnat.

Systern kollade kritiskt i mina armveck och sen tittade hon på mig och sa: -”Jag är ledsen, men vi har inga nålar som passar dina små blodkärl och med den storleken som du behöver, skulle du få ligga här flera timmar och det har vi inte tid till.

Glad i hågen steppade jag ut från blodtappen och muggen, den struntade jag fullkomligt i.

Nu läser jag i DN att det är brist på blod och operationer kanske måste ställas in till påsken.

Kanske är det nu dags att återigen att försöka göra “rätt” för sig och se om det är möjligt att jag kan tappas på några deciliter blod.

Här kan du läsa andra bloggar om: brist på blod, blodtappen, spruträdd